VeronicaOnLine

Efter flera månaders samlande av bilder har jag äntligen tagit mig i kragen. Fyra tvärfulla minneskort har idag blivit tömda på flera hundra bilder. Fattar inte varför jag spar på detta tråkiga jobb i stället för att ta itu med det på en gång när jag varit ut och fotat något. Nu är jag laddad och klar för ett dop den 15 och ett bröllop den 22 augusti. Måste bara bestämma vilket objektiv jag ska använda. Tips någon? Mitt zoom som jag brukar ha när jag fotar innebandy eller mitt 50 mm som är oslagbart när det gäller ljuset. Hmmm Det blir så mycket bättre bilder med 50 mm men det är ju trots allt ett porträttobjektiv. Svårt val.....

 

 

När man står bakom kameran hela tiden så är det självklart att det inte finns så många bilder på mig. Vilket jag tycker är lite synd men samtidigt tycker jag att jag passar bäst bakom kameran. Igår när jag fotade nya bilder på barnen passade jag på att be Jennifer om hjälp att fota mig också. Jag talade om hur jag ville att det skulle vara och ställde in kameran så fick hon trycka på knappen. 

 

Då var första jobbveckan avklarad och jag har börjat på min andra. Den här veckan blir det lugnt då jag och några till från jobbet åker på kurs onsdag till fredag. Vi ska gå kurs om Pilgrimsbarn. 

Känns så där att åka iväg med en liten hund och Jennifers första skolvecka i storskolan och Linus första skolvecka på gymnasiet men Patrik är hemma och har semester så det går bra. Det är bara jag som är lite nojig. 

Zingo blev tolv veckor i förra veckan så i fredags var vi iväg så han fick valpsprutan. Det gick bara bra förutom att hon måste ha stuckigt lite tokigt för det blev lite blod i pälsen efteråt. Golden ska väga ungefär lika många kilo som dom är i veckor men vi har fått en tungklump. Han vägde 15 kilo i fredags medans hans syskon ligger runt 13,5. Men han var ju störst i kullen när vi hämtade honom så han har rätt till ett litet försprång i vikten. 

 

Så var det dags att fota ett bröllop igen. Det händer alldeles för sällan för att jag ska vara riktigt nöjd men nu är det ju bara så. Jag får väl nästan skylla mig lite själv också för att jag inte skiker ut att jag finns. Det är i varje fall väldigt skoj men samtidigt pirrigt. Man har ju bara en chans där och då så det gäller att ta många bilder för att öka chansen att det blir några bra som man kan leverera. 

I lördags var det Jonas och Linda som gifte sig. Jonas är vaktmästare i Skuttunge kyrka så vi jobbar ihop. Bröllopet skulle vara i Gamla Uppsala kyrka så det var på rätt sida om stan. Jag åkte iväg i god tid så jag skulle vara på plats när dom kom dit. Ett väldigt nervöst par kom dit. Värst var det för Jonas. Svettigt värre var det att gå runt för att hitta bra platser men bättre det än spöregn. 

Sen är det ju alltid nervöst innan man kommer hem för att snabbt öppna minneskortet och se resultatet. Jag lovade dom innan jag åkte att det skulle bli i alla fall en bra bild. Jag trodde att jag hade tagit runt 350 bilder men det visade sig vara 422 stycken. Av dom har jag nu plockat ut ca 70 som dom får på ett minneskort. Kanske är inte alla perfekta men det gör inget känner jag. Det hade varit annorlunda om jag inte känt paret som jag fotade. 

 

Ett dop, flera fotojobb till jobbet och massor med innebandy. Så har mina veckor sett ut på sista tiden. Vill forfarande köpa ett nytt objektiv men det har inte blivit av. Varför??? Jo det kostar 18000 :-. Jag har sagt att om Storvreta kommer till finalen i Malmö SKA jag köpa objektivet till dess så vi får väl se hur det blir. Hoppas, hoppas inte....... Vad är svaret?

 

 

Spontaninlägg........

Vad jag önskar att du min kusin bor lite närmare mig. Då skulle jag dra ut dig på en kvälls/nattfototur i Uppsala. Med varsin kamera runt halsen skulle vi fota dom bästa bilderna någonsin :)

Nikon vs Canon!

 

Lördag och sovmorgon. Idag kunde jag faktiskt sova till halv nio och det var riktigt bra. Annars brukar jag vakna före åtta och inte kunna somna om. Jag har aldrig kunna ligga kvar i sängen på morgonen utan vaknar jag måste jag upp direkt och in i duschen. Ja jag vet att det är inte klokt men så är det.

Igår var det fotodag på jobbet igen. Varje fredag får jag hålla på med mitt intresse. Och så har jag fått reda på att jag blir kvar ytterligare ett år från sista juli. Det innebär att jag kan andas ut lite till och resan till Polen i oktober följer jag med på. Ska bli riktigt kul.

 

Köpte ett nytt objektiv förra veckan och så kom det hem i fredags. Det var inte förrän i tisdags som jag fick tid att prova det här hemma. Så klart var det Jennifer som ställde upp för sin mamma. Skulle behöva ha in alla barnen i studion för att se vad det verkligen går för men det får bli en annan dag. Det var lite svårt med fokus och jag undrar om det är bra när det är fler ansikten som ska vara skarpa. Det var ingen stor peng det rörde sig om så jag kanske behåller det ändå. Det är väl en träningssak som allt annat. Träna, träna så kommer det bli bra.

I morgon får det följa med till kyrkan då jag ska ut på uppdarg igen. Kul att det börjar röra på sig lite mer tycker jag.

Jag kan ju inte bara skriva om det och inte visa något resultat så här kommer en bild på fina tjejen.

 

 

Förra veckan hade jag ännu ett besök i studion. Känns så kul att använda den när jag ändå har vägg och lampor uppsatta. Skulle vilja ha en svart bakgrund bara men det är ett senare problem som jag ska ta tag i. Nu är det bara våra barn som skulle behöva in där för att ta lite nya syskonbilder.

 

Helt plötsligt hade jag ett till besök i min lilla fotostudio. Det var ett par trollungar. Synd bara att bror min inte tog sig tid att hälsa på systra si. Saknar dig.......

 

I torsdags hade jag besök i min lilla studio. Linus fick flytta ut sin dator för att jag skulle fota Wilma och Pernilla. Mitt rum (som jag tycker att det är) är ett kombinerat data och foto rum. Men nu fick Linus ge med sig och tog upp sina prylar på sitt rum. Får se när dom hamnar nere igen.

Pernilla hade kommit till vecka 32 så snart är det dags för bebis nummer två. Ska bli så roligt att se vad det blir, jag tror på en tjej.

 

Igår när allt flöt på bra med städ och plock skulle jag fortsätta va lite duktig tänkte jag. Jag har aldrig någonsin lyckats med det tidigare men igår var katastrofen ett faktum. Ja okej säger ni, om du tycker det här är katastrof så vänta du till nåt allvarligt händer. Ja jag vet, mitt problem är ingenting men jag kan tala om att jag var gråtfärdig igår. Som sagt så satt jag i godan ro och rensade mina minneskort. Jag hade massa bilder på alla fyra korten så det var dags tycket jag. Ett utav korten innehöll massa mappar som inte ens var mina kort från när vi rensande datorn i USA. Jag tittade igenom några och konstaterande att inget var mitt och tryckte på tabort knappen. I sista sekunden upptäckte jag att det var nog en mapp som var min. FAAANNN och så var det för sent. Men det var först när jag skulle leta efter några bilder då jag insåg vilka som var borta. Alla mina ca 300 bilder från Diggiloo. Vilket innebar bilder på bland annat Mojje som jag fotade för Jennifers skull, E-Type bland bomber och granater, en mycket rolig och underhållande Per Andersson helt näck (fast den var så liten att det var inget att se hihi). Och så har vi tjejerna Jessica Andersson som alltid levererar, nyblivna mamman Charlotte Perelli, och rödhåriga yrvädret Linda Pritchard. Men misstaget kommer aldrig att upprepas skulle jag tro. Undrar när ilskan försvinner? Jag känner mig lika förbannad idag så är ni inte snälla håll er på avstånd varnar jag.

Men om man nu måste se en ljuspunkt i det hela är det tur att våra semesterbilder är kvar. 

I söndags den 23:e var jag till Tensta kyrka och fotade ett bröllop. Dom var så himla fina, hon från Etiopien och han från England. Det var lite svårt med språket men det blev ju lite bilder i alla fall. Dom flyttade hit så sent som i december och hon gör någon form av praktik på mammas jobb. Nu sitter jag och ska göra ett album till dom som dom ska få i bröllopspresent.

 

Nej, jag är inte gravid men i veckan hade jag gravida Christine och hennes son på besök. Jag hade sagt att jag kunde hjälpa henne med några gravidbilder och det ville hon gärna. Det blev ca 150 stycken redigerade och klara. Jag har fått tillåtelse att visa bilderna så här kommer några som jag tycker är bland dom bästa.

 

I tisdags när jag tittade ut genom köksfönstret på jobbet kom den här skuttande nerför backen. Jag stod och tittade på den ett tag innan jag öppnade fönstret för att få en bättre bild. Då stannade den upp och stod och tittade på mig en stund innan den skrämt studsade vidare. Den såg lite tilltufsad ut så den håller nog på att tappa vinterpälsen.

 

Joel och jag vilket teamwork :)

Jag stod helt enkelt på rätt plats vid rätt tidpunkt. Jag är så stolt att jag tog hem 1:a priset i kategorin "Årets innebandybild". Nu siktar vi mot högre höjder, jag och min kamera. Jaja önska kan man alltid göra.

Oändligt många TACK till alla som röstat på min bild.

 

Nya bakgrunden är hur fin som helst. Den kommer jag att använda så ofta jag får tillfälle.

 

Idag hade jag besök av min frisör och hennes son. Det var en pigg liten krabat som inte ville ligga stilla så länge på stället. Men det gick bra så det blev lite bilder som jag är jättenöjd med.

 

 

 

Jiipii idag kom nya bakgrunden. Jag fällde upp den och hade lite problem att få ihop den igen. Jag försökte i flera minuter innan Robin kom och fällde ihop den på nån sekund. Nu väntar jag bara på att få prova den. Det bästa är väl att kunna ta den med sig när man har någon fotografering som inte är hemma. Får se om barnen kan ställa upp för sin snälla mamma. Skulle verkligen behöva lite nya kort att sätta upp på tavellisten.

Finns det fler modeller säg bara till :)