Lena kyrka
Igår var jag över till Vattholma för att träffa Henrik och Carolina. Dom gifter sig den 8 september och jag ska fotografera bröllopet. Lena kyrka är platsen. Vi skulle titta lite på var vi tyckte var bra och fint att fota. Jag kom med många förslag som jag tror gick hem hos paret. Problemet blir väl om det regnar men någon plan B kom vi inte fram till. Det får helt enkelt gå fort mellan platserna som vi valt ut. Jag kan ju alltid skydda mig med paraply men brudens frisyr ligger illa till. Men det kan vi inte räkna med nu. För det ska inte bli regn.
Jag kom dit lite tidigt så jag gick in i kyrkan för den var öppen. Det var mörkt i den och alldeles tyst. Jag vågade inte stänga dörrarna och jag klev in tre, fyra teg innan jag backade ut. Huuua, jag tyckte inte det var trevligt. Fattar inte var det är med mig och kyrkor. Jag steg utanför muren och började kika runt. Jag tänkte att det kunde vara bra att ha lite förslag när dom kom. Jag tror i alla fall att jag kan se vad som är bra och kan föreställa mig hur det blir på färdigt kort. När jag gått ut genom grindarna och började gå utmed muren slog kyrkklockorna och herre gud vad jag hoppade till. Jag gick tillbaka till bilen och satte mig där med låsta dörrar.
Allt gick bra och jag tror dom var nöjda. Det svåraste blir nog att få till barnen.
Ett provfoto med telefonen blev det.
Turkiet
Jag tänkte att jag skulle börja visa lite bilder från Turkiet. Vi åkte bort för att fira Patriks födelsedag. Jag tyckte det var lite för varmt men så här i efterhand så är jag glad att vi åkte. Vi har ju i alla fall fått lite sol och värme det som verkligen inte har visat sig här hemma i Sverige.
Av bilderna som jag fotade så har jag gjort ett album och där berättar jag en del om vad vi varit med om så här kommer jag bara att visa bilder och inte berätta så mycket. Bilderna får tala för sig själv.
Kan berätta att vi hade en helt underbar vecka och alla höll sams fast vi hade en liten lägenhet på två rum med ett litet pentry. Och fast det var runt 40 grader varje dag. Jag menar två tonåringar, en envis prinsessa, en 40-åring och en jag-tycker-inte-om-sol mamma. Shopping blev det en del och det är ju min starka sida.
Nu kommer bilderna.
Isbjörnar
Ojoj vad intrigerna duggar tätt i Dallas. Jag kommer inte ihåg så värst mycket när serien gick för massa år sedan men man hänger med skapligt och blir påmind om småsaker. Jag kanske inte var så fast då för länge sen.
Öppet hus har startat efter sommarledigheten och som vanligt på onsdagar är jag själv i köket. Det är så skönt att få bestämma allt själv och inte behöva ta hänsyn till någon annan. När allt var klart åkte jag till stan för att möta upp kollegan och handla lite till barnverksamheten. Först var det lunch och den åt vi på Sushi of Sweden. Det har blivit sämre där med mindre bitar och färre bitar men fortfarande lika gott så man kommer väl att åka dit i alla fall för att mätta sin hunger. Det är ju så gott med sushi. Nu har även Robin börjat äta sushi så nu är det bara Linus kvar som inte tycker om det. Ska nog lära honom också så småningom.
Öppet hus har startat efter sommarledigheten och som vanligt på onsdagar är jag själv i köket. Det är så skönt att få bestämma allt själv och inte behöva ta hänsyn till någon annan. När allt var klart åkte jag till stan för att möta upp kollegan och handla lite till barnverksamheten. Först var det lunch och den åt vi på Sushi of Sweden. Det har blivit sämre där med mindre bitar och färre bitar men fortfarande lika gott så man kommer väl att åka dit i alla fall för att mätta sin hunger. Det är ju så gott med sushi. Nu har även Robin börjat äta sushi så nu är det bara Linus kvar som inte tycker om det. Ska nog lära honom också så småningom.
Sen var det Ikea som skulle göras osäkert. Fick med mig små lådor hem till nya tvbänken. Ett besök på Gränby och Panduro Hobby hann jag också med och fick med mig en liten liten påse hem. Och en tröja från Gina.
I morgon jiipii kommer förhoppningsvis påsen med mina smyckesdelar hem. Då ska jag se till att sitta stilla en stund och bara vara. Skaparglädje.....
Just de. Jag har glömt att tala om att Jennifer och jag har varit på resa till Nordpolen. Där såg vi isbjörnar.
Kyld
Jaha så kom kylan. Den har i och för sig haft ett rejält tag om oss hela sommmaren och inte velat släppa in värmen ordentligt. Och så har det stått i tidningarna att NU kommer värmen. Jo tjena vilken värme??? Såg på FB att det var flera som fått skrapa lite is i morse. Nu ska det alltså börja. Jag är himla glad att vi fick en vecka i Turkiet och sen fick jag en vecka i Frankrike. Varmt som tusan men jag klagar absolut inte.
I morse slog Patrik på värmaren i vardagsrummet. Jag satt med en filt omkring mig igår när jag tittade på tv´n. Inte okej när det är augusti. För det är faktiskt augusti fortfarande och inte oktober som man kan tro.
Vad händer i veckan då? I går var vi över till Mattsson familjen och fick smaka ett experiment tydligen. Sabina hade gjort en äppelkaka med egna äpplen och nytt recept. Den var faktiskt riktigt god.
På fredag är det Storvreta match och som jag väntat på det. Dom har börjat köra igång med träningsmatcher men jag har missat dom som varit hittills. Och självklart så ska dom på jobbet ut och ha lite trevligt. Jobbigt det där. Ska jag med en liten stund och åka på match sen eller ska jag strunta i dom röda??? Det är dagens dilemma.
Halsband
Oj vad jag blivit sugen på att börja göra halsband igen. Jag använder hellre armband men har sett ett jättefint som jag måste försöka göra efter. Kan jag göra ett för ca 50 kronor i stället för att köpa ett för 275 så måste jag ju prova. Så nu blir det nog att beställa hem grejer och ha en pysselkväll igen. Fast jag har ju några miniconverse på gång också så jag kanske måste avsluta det först. Spännande ska det i alla fall bli att se om jag har den rätta knycken för lite fantasi för jag måste ju sätta min prägel på det även om jag har sett ett liknande.
Jag me
Jag har också fyllt år. I lördags så var det stort kalas uppe i stugan. Jag hade bjudit närmsta släkten och så klart våra Vattholma-vänner. Tyvärr jobbade Sabina så dom kommer nu i helgen. Vi passade också på att fira Patrik eftersom vi var i Turkiet när han fyllde. Ja just det det var ju det också. Vi har varit på resa som jag inte heller har berättat om eller har visat bilder ifrån. Hmmm, ja du vad ska jag säga. Och det verkar som att det bara rinner ur mig nu i ett och samma inlägg.
Men i alla fall. Vi hade det trevligt och alla fick plats i vår lilla stuga fast vi var 19 stycken. En del satt i och för sig ute till en början. Jag hade gjort i ordning pastasallad sen fikade vi med hembakade bullar och kakor. Ja visst, ni läser rätt. För andra gången i mitt liv har jag bakat bullar. Dom blev himla goda om jag få säga det själv. Och så noblesskakor som tar ca 20 minuter med gräddning och allt. Smidigt var ordet. Jennifer hjälpte också till och gjorde neg...... eller chokladbollar heter det visst. Det blev ett lyckat kalas och jag hade önskat mig presentkort på IKEA och det fick jag av allihopa. Det blev en slant så på söndagen var vi och shoppade upp allt. Det blev en ny tv-bänk, ett nytt bord och en bokhylla om vi ska ha dvd-filmer i. Det saknades en liten slant för att jag skulle kunna köpa en smalare hylla. När det är gjort så har jag bytt ut allt det mörka mot vita möbler. Redan nu är vardagsrummet mycket ljusare. Sen var det ju det beslutet om jag skulle försöka sälja dom gamla möblerna eller om dom får åka till soptippen.
Snart, mycket snart ska jag försöka lägga upp lite bilder från Turkiet och Taizé.
Finaste gå-bort-tröjan :)
Emma
Min kära svägerska har fyllt år. Faktiskt så skäms jag lite grann för jag brukar ju alltid uppmärksamma födelsedagar här på bloggen men som ni ser har jag inte uppdaterat sen den 14 augusti. Och Emma´s födelsedag var den 16 augusti.
Så här kommer mitt grattis till dig Emma. Många kramar från mig.
Så här kommer mitt grattis till dig Emma. Många kramar från mig.
Ojdå
Det känns som att det här har blivit en vana och att jag alltid ska be om ursäkt för det. Jag vet att jag inte skrivit på en hel evighet. Försöker få tiden att gå ihop med allt vad det innebär. Till råga på allt så har dom gjort om blogg.se så jag vet inte riktigt hur lätt det kommer att vara att uppdatera om det ska vara krångligt. Min första tanke är att det ser hur bökigt ut som helst. Men man kan ju aldrig ge upp innan man ens börjat.
Taizé
Efter att ha våndats i flera dagar så tog jag ändå beslutet att åka iväg till Frankrike och Taizé. Jag har fört dagbok varje dag och jag har massor jag ska berätta. Här kommer bara ett väldigt kort inlägg för att tala om att jag har haft det väldigt bra och jag ångrar inte en enda sekund att jag åkte iväg. Nu ska jag bara andas ett tag innan jag tar tag i min berättelse om min vecka på den franska landsbygden. Jag har också massor med bilder som jag vill dela med mig av. Dom flesta hamnar nog på facebook där det går fortare att ladda ner.
Ångest
Kanske hjälper det om jag skriver några rader. Eller inte....
Jag har sån stark beslutsångest och en ångest som heter duga. Jag har fått veta att jag får plats i bussen till Taizé i Frankrike med jobbet. Ett munkkloster långt bort från mänskligheten. Men den stora frågan är om jag vill eller inte. Det skulle vara en upplevelse som jag inte kommer att kunna få någon annan gång. Det är liksom nu eller aldrig. Men vill jag? Nej, eller jag vet inte. Mår riktigt dåligt över mitt beslut. Och då menar jag riktigt dåligt. Vad gör att jag känner så? Flera orsaker: Borta från familjen i 10 dagar. Det finns ingen chans att ladda mobilen och kunna ringa hem. Har jag tur kan jag duscha varje dag men det är ingen självklarhet. Maten ska vi inte prata om. Långa köer till allt så som mat, dusch och toa. Herregud om jag inte kan gå på toa när jag vill. En bussresa på 30 timmar med få korta stopp och jag som blir åksjuk. Ju mer jag skriver ju mer går det upp för mig att jag verkligen inte vill åka. Men egentligen vill jag ju det. Eller hur var det. FAN att det ska vara så svårt. SNÄLLA HJÄLP MIG NÅGON ATT TA ETT BESLUT
Patrik tycker jag ska åka och mamma tycker jag ska ta chansen. Men det ska väl inte kännas så här. Det ska väl vara roligt och något man ser fram emot. Jag tycker också att jag ska ta chansen för det kommer inte att bli någon mer gång. Caroline som jag jobbar med vill ha sällskap på resan. Men det ska ju vara för min skull, eller hur....
Jag har sån stark beslutsångest och en ångest som heter duga. Jag har fått veta att jag får plats i bussen till Taizé i Frankrike med jobbet. Ett munkkloster långt bort från mänskligheten. Men den stora frågan är om jag vill eller inte. Det skulle vara en upplevelse som jag inte kommer att kunna få någon annan gång. Det är liksom nu eller aldrig. Men vill jag? Nej, eller jag vet inte. Mår riktigt dåligt över mitt beslut. Och då menar jag riktigt dåligt. Vad gör att jag känner så? Flera orsaker: Borta från familjen i 10 dagar. Det finns ingen chans att ladda mobilen och kunna ringa hem. Har jag tur kan jag duscha varje dag men det är ingen självklarhet. Maten ska vi inte prata om. Långa köer till allt så som mat, dusch och toa. Herregud om jag inte kan gå på toa när jag vill. En bussresa på 30 timmar med få korta stopp och jag som blir åksjuk. Ju mer jag skriver ju mer går det upp för mig att jag verkligen inte vill åka. Men egentligen vill jag ju det. Eller hur var det. FAN att det ska vara så svårt. SNÄLLA HJÄLP MIG NÅGON ATT TA ETT BESLUT
Patrik tycker jag ska åka och mamma tycker jag ska ta chansen. Men det ska väl inte kännas så här. Det ska väl vara roligt och något man ser fram emot. Jag tycker också att jag ska ta chansen för det kommer inte att bli någon mer gång. Caroline som jag jobbar med vill ha sällskap på resan. Men det ska ju vara för min skull, eller hur....
