VeronicaOnLine

Det kanske var så att jag skulle hoppa in i konfirmandgruppen idag innan jag tog mig an barnkören. Nu blev det inte så och förmiddagen var då fri att göra vad jag ville. Med fem killar i huset så var det inte att tänka på att härja runt alldeles för mycket för tre av dom låg i vardagsrummet och sov. Uttråkad som tusan tog jag på mig träningskläderna och gav mig iväg. Jag har slarvat i veckan och inte varit ute nåt så det var verkligen på tiden. Nu var det bara att bestämma vilken runda jag skulle ta. Spåret som jag alltid lyckas gå vilse i, rundan runt Närlinge som börjar bli tjatig eller rundan runt Häggeby. Det var bara att välja 4, 5 eller 6 km??? 4 känns alldeles för kort men det är i spåret och då springer man på bark vilket är helt perfekt. Närlinge 6 km men den har jag tröttnat på. Det fick bli 5 km på bara asfalt.

Känner hur fötterna dunkar ner i asfalten när jag joggar fram. Skulle behöva åka till någon som kan hjälpa mig att prova ut ett par ordentliga skor. Ska jag hålla på så här och kuta runt är det viktigt för både rygg och fötter. Det var ett tag sen (förra sommaren) jag tog Häggebyrundan och då tyckte jag att den var jättelång men nu gick det snabbt och jag kom fram vid ån och sågen fortare än vad jag tänkt. Mitt mål är att springa /jogga/gå en timme och då behöver jag ha en betydligt längre runda än dom jag hittills har. Men ett problem jag har är att jag tycker det är helt värdelöst att vara ute och springa. Det är så fruktansvärt tåkigt så jag smäller av. Det spelar ingen roll hur peppad jag än är. Det är lite bättre med sällskap men är Patrik med så orkar han inte hålla mitt tempo för fotens skull. Ska försöka säga att han kan cykla bredvid mig nästa gång.

Nu är jag i alla fall hemma igen nyduschad och snart redo för att jobba några timmar. Vikten då? Jo jag står stadigt stilla och har egentligen kommit i mål enligt viktväktarnas uträkningar vad jag ska väga. Meeen jag skulle vilja gå ner 1,5 kilo till och det går väldigt trögt. Men jag stoppar i mig ganska bra också så jag får väl skylla mig själv lite grann :) Jag har ju faktiska tappat 15 kilo och det syns jättebra. Extra roligt är det att handla kläder. 

Jag kan inte säga att min vecka är slut fast det är fredag (eller egentligen lördag). Jag jobbar i morgon em då vi har vårkonsert i Björklinge kyrka med våra barngrupper. Fredagen har varit ovanligt bra, jag har fixat och trixat på mitt kontor och fått i ordning på lite mer saker så det börjar kännas riktigt bra. Lådor har monterats och en gardin framför ena dörren har satts upp. Det är två dörrar in i rummet men bara en ska användas. Jag har också fått upp kort på barnen på anslagstavlan och då blev det genast mitt ställe :)

Lunchen tillbringades som dom flesta fredagarna i Skuttunge med bästa sällskapet. En av alla kollegor som får mig att känna mig bra och lyfter mig när det är jobbigt. "Tittade mig omkring och såg ingenting. Kunde andas! Skönt! Får inte fokusera på det som drar ner mig. Är riktigt tacksam för dem som lyfter mig" Är ett litet stycke ur min FB-status i torsdags. Jag trivs otroligt bra på jobbet men det finns saker som tynger mig och då är det skönt att ha en nära vän som man alltid kan ringa eller åka till. Och som vanligt när det är fredag och jag ändå var där så fotade jag nya bilder inne i kyrkan. Golvet börjar läggas i sakrestian så nu börjar man se en vändning. 

Jag tänker inte trycka på gillaknappen för att andra vill det eller förväntar sig det. Jag har min egen vilja och den kan ingen rubba. Vissa saker kan jag inte förstå men det kanske inte är meningen heller. Hur kan man inte vilja kämpa? Hur kan det vara så att människor tar så lättvindligt på saker? Kanske är det saker man inte kan styra över, jag vet inte för jag är inte på långa vägar i närheten av det jag försöker få fram. Känns bara konstigt och fel.