VeronicaOnLine

Och så var vi äntligen på plats i Florida.

Vi kom väldigt tidigt till Arlanda och det är ju det värsta när man ska behöva sitta och vänta så himla länge på en flygplats. Till slut var det i alla fall dags att gå ombord på det första flygplanet som skulle ta oss till Amsterdam. Där var det lite tid att ta sig till nästa flyg men vi hade ju räknat med att det skulle fungera. Men allt kan ju inte gå som man vill hela tiden. Planet hade fel på airconditionen så det kunde inte lyfta. Det skulle inte bli så försenat men det blev det till slut innan det var dags att lyfta. Det innebar ju för vår del att vi skulle missa det tredje och sista planet från Atlanta till Jacksonville. Jaha då var det bara att försöka få ordnat ett hotell att sova på till nästa plan. Man kan ju säga vad man vill men allt ordnar sig och det har vi erfarenhet från en gång tidigare också. Delta fixade fram ett hotell i närheten dit vi åkte en minibuss. När vi kom fram såg vi att det var samma hotell som vi hade förra strulgången. Fort som tusan i säng för att sova typ tre timmar innan det var dags att bege sig till flygplatsen igen för att ta sig vidare. Jag kan ju säga att jag var inte så värst pigg när jag klev upp och försökte väcka Jennifer. Killarna hade ett eget rum som dom sov i. Vid den här tiden hade jag varit vaken ca 30 timmar förutom dom där drygt tre då. Och kanske en stunds slumrande på det längsta planet då. Nu var det bara en timme innan vi var framme och kunde ta taxi till huset.

Vi hade bokat taxi hemifrån och var tvungen att boka om när flyget var försenat men det var inga problem för när vi klev ut ur terminalen så stod taxin där och väntade. Fantastiskt eller hur???

Efter ca en timme var vi framme. Huset är larmat och när man åker bort och blir borta länge så sätter man på ett extra skydd vilket det var nu också. Det innebar att larmet skulle gå och sen ska polisen ringa upp Helena för att säga lösenordet och sen är det lugnt. Men det blev inte lugnt den här gången. Vi trodde i godan ro att allt var fixat tills en polis stod och tittade in genom fönstret. HJÄLP, polisen i USA leker man inte med. När Patrik öppnade dörren stod han med handen på hölstret hela tiden. Patrik fick visa leg och jag tog fram passet. Vi fick förklara vem som bodde här och säga deras namn. Då blev polisen lugn och han önskade oss en trevlig semeter. Phu........ Då har vi provat det också. Det händer spännande saker här ska ni veta.

Första dagen var ganska stillsam vi var ju så trötta efter allt ståhej. Vi  tog en sväng till Publix för att köpa hem lite mat. Till och med killarna gick i säng vid tio på kvällen och somnade ganska på en gång.