VeronicaOnLine

Klockan ringde redan 20 över tolv. Det var dags att försöka vakna till inför morgonmötet som började 8:15. Flera tusen människor vallade till kyrkan. Vid varje ingång stod det någon med en skylt där det stod SILENCE=tystnad. Morgonmötet var lika häftigt som kvällsmötet. Det var lite andra sånger och så var det nattvard. Jag gick inte fram.

När det var slut gick vi till frukosten. En brödbit, en liten förpackning smör och två chokladbitar. Till det fick man dricka antingen oboy, te eller kaffe. Det var enda gången som man fick kaffe om man inte gick till Oyak förstås.

När frukosten var avklarad gick vi en kort promenad mot tysta dalen. Vi var inte enda ner utan gick bara längst upp i början på vägen ner.

Bibelstudierna har det inte blivit så mycket med. Första dagen hamnade vi med en grupp spanjorer och förstod ingenting. Men inte sörjer jag för det.

Vi gick tidigt till kyrkan och fick plats väldigt långt fram. Det var om möjligt ännu mysigare. Nu hade vi överblick över det som hände och vi såg alla munkarna på nära håll. Sen var det lunchdags.

Till lunch fick vi ris blandat mewd bacon och majs. Det var riktigt gott. Bröd och en bit vitlöksost fick vi också.

Efter lunchen var vi ända ner till tysta dalen. Där var det dom där SILENCE-skyltarna igen. Ett porlande vattenfall gick ner i en liten sjö med näckrosor. Vackert. Den större sjön kunde man gå runt. När jag sulle gå upp igen var det tungt att gå i trapporna. UPP UPP....... Så den dagliga motionen var inte utebliven någon av dagarna för vi gick och gick. Med så lite mat och näring och mycket gång ska det bli intressant att komma hem och väga mig.

Strax efter fyra kom dagens höjdpunkt. Vi hade funnit den fina duchen i vuxenbyn. Det var så skönt att tvätta av sig ordentligt.

Innan maten tog vi en promenad till kyrkan där broder Roger ligger begravd. Precis utanför ingången ligger hans grav. Vi gick runt en stund på den lilla lilla kyrkogården innan vi gick in i den pyttelilla kyrkan. Där var det bara enkla bänkar att sitta på. Efter några minuter rann tårarna på mig. Jag vet inte vad som hände och kunde inte hindra dom från att rinna. Jag försökte tysta mina snyftningar men det var inte så lätt. Och i kyrkan ekade det väldigt. Jag gick ut. Vandringen fortsatte nerför berget och jag hittade några fina fotoställen.

Klockan sju var det korv och potatismos. En liten korv var och en stor klump mos fick vi på våra tallrikar. När alla hade fått mat så fick man gå och hämta mer om det fanns kvar. Det var nästan slagsmål om korvarna. En man stoppade ner sin hand i byttan och grabbade tag i en näve korv med händerna.

Vid kvällsmötet på måndagen satt vi inte så bra till. Det gällde att vara tidigt i kyrkan om man ville sitta långt fram. När allt var slut stannde vi kvar en stund. Efter ett tag kom det ut en man och ställde stolar två och två med jämna mellanrum. Jag undrade om det inte var slut än. När ca 10 stolar var utställda kom det ut bröder och satte sig på ena stolen av paret. På den andra stolen fick männsikor sätta sig för att bikta sig. Vi drog oss kvar en stund och satt och tittade på. En del verkade diskutera väldigt mycket medan andra bara stannde en kort stund. När jag gick ut insåg jag att vi hade suttit över två timmar i kyrkan. 

Efter en kort promenad till Oyak kröp jag i säng.

Intrycken är väldigt många och så klart mycket starka. från att ha fällt tårar över denna resa har jag redan efter 1,5 dygn anpassat mig och är inte alls främmande för att återvända. Det negativa som som toa, dusch, mat och köer väger verkligen mindre än mötena i kyrkan.

Varför är vår kyrka så trist?

Jag tycker vår kyrka är väldigt sorglig. Det spelar inge roll hur många bröllop och dop jag varit på. Det är i alla fall begravningarna och allt det tråkigt runt det som jag kommer ihåg.

Här ikyrkan får jag en konstig inre frid. Det låter som att jag har blivit helt tokig, eller hur? Men om det är så att ni får chansen att åka hit så TA DEN! Jag kan följa med som sällskap :)

Okej var var jag........