Fantastiska Caroline
Och så äntligen kom dagen som vi hela terminen tränat till. Det stora gigget på Hovet. På fredagkvällen hade jag kämpat med att få häftet i ordning. Jag kan tala om att det tog drygt två timmar med en seg hjärna som jag har. Men så bra det blev. När vi kom hem skulle jag skriva ut det också och det var lite bökigt med att veta vad som skulle vara fram och bak på sidorna. Det gällde ju att det blev rätt så inte vi var tvugna att hoppa bland sidorna för att komma rätt i låtordningen. Men lagom för att vila lite inför Eurovision var det klart och jag var så stolt över mitt arbete. Självklart hade jag gjort en till min vapendragare Emma också.
Ett lite hopp i berättelsen måste jag ju slänga in att det VAR RÄTT LÅT SOM VANN. Hoppas, hoppas att vi får tag på biljetter när det är dags om ett år för då SKA jag åka på stora finalen. Kosta vad det kosta vill. Man vet aldrig när vi får finalen till Sverige igen.
Det var till att gå upp tidigt på söndagen som till råga på allt var Morsdag. Men ingen vila där inte. Jag fick skjuts in till tåget och där väntade Emma redan. Vi skulle vara helt vita på konserten men ingen av oss ville klä på sig det direkt på morgonen. Tänk om man skulle sätta sig på något och få en ful fläck i rumpan som man skulle få gå med resten av dagen. De var lite beslutsångest om tågtiden. Det gick ett tåg 07:09 och ett 08:09. Om vi tog det sena tåget så var vi osäkra om vi skulle hinna men med inrådan från Caroline så tyckte hon att vi skulle passa på att sova och vi skulle bli insläppta när vi kom. Men när vi kom till stationen i Uppsala så var det ingen tvekan om att alla andra hade tänkt lika så det var ett helt lämmeltåg med vitklädda körare som klev på tåget och sen banade väg på centralen i Stockholm mot tunnelbanan. Vi kom på plats inne på Hovet 10 miuter innan utsatt tid. Ombytta och klara.
Sen repade vi några timmar både själva och med artisterna innan vi kunde gå iväg och äta lite lunch på Mc Donalds. Men där var vi ju inte heller själva. Som tur var öppnade dom en till kassa precis där vi stod så vi kunde få maten ganska fort för sen bar det av tillbaka för att ställa upp sig på plats. Det var en helt mäktig upplevelse som jag inte kommer att glömma i första taget. 1781 helt vitklädda människor som står på läktaren och sjunger inför ca 6000 personer. Ett minne för livet.
Det blev bara bilder med telefonen men dom får duga.
Ett lite hopp i berättelsen måste jag ju slänga in att det VAR RÄTT LÅT SOM VANN. Hoppas, hoppas att vi får tag på biljetter när det är dags om ett år för då SKA jag åka på stora finalen. Kosta vad det kosta vill. Man vet aldrig när vi får finalen till Sverige igen.
Det var till att gå upp tidigt på söndagen som till råga på allt var Morsdag. Men ingen vila där inte. Jag fick skjuts in till tåget och där väntade Emma redan. Vi skulle vara helt vita på konserten men ingen av oss ville klä på sig det direkt på morgonen. Tänk om man skulle sätta sig på något och få en ful fläck i rumpan som man skulle få gå med resten av dagen. De var lite beslutsångest om tågtiden. Det gick ett tåg 07:09 och ett 08:09. Om vi tog det sena tåget så var vi osäkra om vi skulle hinna men med inrådan från Caroline så tyckte hon att vi skulle passa på att sova och vi skulle bli insläppta när vi kom. Men när vi kom till stationen i Uppsala så var det ingen tvekan om att alla andra hade tänkt lika så det var ett helt lämmeltåg med vitklädda körare som klev på tåget och sen banade väg på centralen i Stockholm mot tunnelbanan. Vi kom på plats inne på Hovet 10 miuter innan utsatt tid. Ombytta och klara.
Sen repade vi några timmar både själva och med artisterna innan vi kunde gå iväg och äta lite lunch på Mc Donalds. Men där var vi ju inte heller själva. Som tur var öppnade dom en till kassa precis där vi stod så vi kunde få maten ganska fort för sen bar det av tillbaka för att ställa upp sig på plats. Det var en helt mäktig upplevelse som jag inte kommer att glömma i första taget. 1781 helt vitklädda människor som står på läktaren och sjunger inför ca 6000 personer. Ett minne för livet.
Det blev bara bilder med telefonen men dom får duga.
Kommentarer
Trackback
