VeronicaOnLine

Jag fattar inte var tiden tar vägen. Jobbar gör jag som aldrig förr och det känns bra. I alla fall två år framåt har jag dagarna räddade med ett arbete att gå till sen får vi se vad som händer.
Mitt på dagen idag fick jag en liten paus då jag skjutsade Linus till tandläkaren. Allt såg bra ut, inga hål och fint borstat. Sen var det bara att åka tillbaka till eftermiddagspasset i Skuttunge. Det märks att jag börjar komma in i grupperna för nu frågar barnen mig också om det är något speciellt.
Efter middagen var det ett armband som skulle göras. A-L på jobbet ville ha ett till. Ett Storvreta-armband stod på önskelistan. I morgon tar jag med det och gör färdigt när jag vet hur långt det ska vara.