VeronicaOnLine

Igår var det en sån där jobbig dag på alla sätt och vis. Vaknade med ont i magen och skulle försöka att inte visa något för barnen. Mitt på dagen bar vi iväg till Gävle för att uträtta ett ärende. Några timmer senare åkte vi hem allihopa glada och lyckliga. Humöret var på topp och det kunde inte ha slutat bättre på en sån orolig dag.
Ok vad hände då? Jo, Robin var in till Transportstyrelsen och skrev prov för AM-kortet. Moppe alltså. Proven på körskolan har gått sisådär och körskoleläraren tycket inte han var redo för det riktiga provet. Vi beställde tid först i stan och fick i slutet på augusti och det tyckte jag var bra i fall han inte var redo. Men Robin ville något annat. Så jag rinde tillbaka och frågade om tid i Gävle och fick tid fyra dagar senare. Robin tyckte han var redo men jag var jätteorolig. Men, men han får väl prova en gång så får vi se tänkte jag. Medan vi satt där och väntade så var jag på bristningsgränsen till panik blandat med illamående. Det gällde ju att försöka hålla skenet uppe för Robins skull. När han äntligen gick ut från salen visade han inte en min och jag tänkte att nu får vi åka hem och boka en ny tid. Men så hör jag längre ner i trapphuset (Linus och Robin gick en bit före mig och Jennifer) "Give me five brorsan" från Linus och då släppte allt. Jag gick i kapp dom och fick bekräftat att det gått bra. Allt adrenalin i min kropp släppte och tårarna började rinna. Äntligen, som han kämpat nu är det klart och han behöver inte sitta och läsa den där boken mer på sommarlovet. Patrik som inte tänkt åka upp till oss igår efter jobbet kom hit i ren glädjerusning. Och igår kväll var dom till macken och tankade full tank sen tog Robin sina syskon i tur och ordning ut på byn en sväng.
Nu blir mitt jobb att ringa till körskolan och berätta att han är klar och att han klarade skrivningen på FÖRSTA försöket.
Grattis min stora älskade son till moppe-kortet. Det här är stort, större än man kan ana.