VeronicaOnLine

Har börjat vakna till efter äventyret igår. Vi åkte iväg på förmiddagen och lämnade Jenkan och Linus hos mormor och morfar. Robin ville vara hemma men fick sällskap senare av Linus som blev hemskjutsad. Sen bar det av till Stockholm för att se musikalen Leva Livet. Hade det bästa sällskapet med mig. Bästa Patrik, bästa brorsan och bästa svägerskan. Vi började med lunch på Mc Donalds. Vi åt i lugn och ro och inget kunde stressa oss. Mitt i maten kom det en ur personalen som gick omkring och bjöd på kaffe. Vi tog varsin kopp och njöt av stillheten. Det började närma sig öppnandet av China teatern. Vi tog en sväng runt Norrmalmstorg och gick utmed ett promenadstråk. Där låg alla det dyra affärerna och det var riktiga stekare vi mötte på vår väg. När vi kom till teatern lämnade vi in jackorna och sen köpte vi ett program. Hade stora förväntningar på musikalen och den uppfylldes med råge. Så himla bra musik och handlingen var utomordentligt bra. All musik som jag lyssnade på från 80-talet spelades och sen fick dom ihop en historia av det också. Jag kan verkligen leva mig in när jag sitter och tittar på sånt här. Vi satt på andra raden så vi såg allt från bästa plats. I andra akten hände något som fick hela publiken att vika sig av skratt. Två killar på scen och den ena glömmer repliken. Det tog ett tag att komma till rätta igen och det var så härligt att se. Orkestern fick börja spela för att han skulle komma igång. Några som var med var Linus Wahlgren, Jessica Zandén, Malena Laszlo och Christine Meltzer. Bästa rösten stod Linus för då jag fick gåshud mer än en gång och Christine överraskade på hennes lite roliga sätt. Jag tycker hon kan vara för mycket ibland men här var hon så bra och så kunde hon sjunga oxå.
Hög på 80-tals musik åkte vi tillbaka till Uppsala för att äta middag. Vi valde att äta på Dragon Palace. Har man varit på China teatern så kan man äta kinamat efteråt också. Jag åt sushi som jag nästan fick slåss om. Dom hann inte med att göra bitarna så fort och det var många gäster igår. Men jag var mätt och belåten när vi åkte därifrån och det var ju det viktigaste.
Tack alla som var med, det var länge sen jag kände mig så avslappnad. Men det kanske berodde på det trevliga sällskapet så klart.