VeronicaOnLine

Jaha nu sitter jag här igen och klockan är snart halv två. Igår kom vi hem från vår resa och det är krångligt med tiden så när jag skulle gå och lägga mig kunde jag inte sova. USA ligger sex timmar efter oss och i och med det åkte vi hem på torsdagen USA-tid för att landa i Sverige på fredagmorgon Sverige-tid. Det vara natt för oss men för att försöka anpassa sig så var vi tvungna att hålla oss vakna. Det lyckades inte så bra så vi alla somnade utom Robin för han ville spela sitt nya spel till xboxen som han köpt. Efter två timmars sömn i soffan ringde pappa och ville bli insläppt så jag tvingade mig att gå upp. Mamma hade lånat vår bil så pappa kom för att hämta henne. Vi väckte barnen och med lite mat i magen kändes allt ok. Jag tänkte inte ta tag i packningen förrän senare så det var ingen brådska. Vid tio gick barnen upp och la sig för att sova. Jag tror att dom somnade ganska fort. Patrik satte sig vid köksbordet för att kolla upp nya navigatorn till båten och jag slog mig ner framför tv´n. Datorn åkte upp i knät och plötsligt var klockan efter midnatt. Det kurrade i magen men den fick ingenting. Varken Patrik eller jag var trötta för det var ju eftermiddag för oss. Jag brukar tjata om när man byter till sommartid respektive vintertid och då tycker Patrik att man kan inte tänka så. Men det ska jag tala om att det kan man visst det. Kroppen är ju van att gå upp, äta, sova och för att inte tala om när mörkret kommer tidigare. Hur som helst var klockan två innan vi gick och la oss. Jag var superpigg och inte ens med tvång kunde jag sluta ögonen. När det hade gått en halvtimme klev jag upp igen. Jag började packa upp och sortera kläder och inhandlade prylar i högar så det skulle vara lätt för alla att ta reda på sina saker. När jag till slut tvingade mig i säng var klockan kvart i fem och då var det flera timmar sen UNT hade kommit. Och så i morse blev vi väckta tjugo över elva av att det ringde. Det var en mamma som frågade om vi visste att vi skulle stå i kiosken i sporthallen. F....n NEEJ det vet vi inte. Men det var bara att pallra sig upp och glömma alla planer för dagen. Vi hade tänkt ta det lungt och sen fyller Jacob 1 år så dit skulle vi klockan två. Efter det var det julmiddag hemma hos mamma och pappa och lite julklappsutdelning. Det blev ett kort firande hos Jacob utav en liten skara i familjen sen blev det en senare middag hos mamsen och papsen.

Det är just det här jag menar med medaljens baksida....allt kan inte vara bra hela tiden.
Vi har haft det otroligt skönt borta men hemma är ändå hemma.

Men det kommer inte att stoppa oss för att planera nästa resa till staterna.

Men snälla Gud om det finns en sådan då vill vi ha lite mer värme!!!!