Baconfebern

Jaha...då var det klart. Efter många om och men fick vi äntligen komma in och få svininfluensasprutan. Det började i morse då jag var in och skulle ta nummerlapp till hela familjen för att sen återvända på eftermiddagen och ta sprutan. Jag hann stå i ungefär en kvart då det kommer en man som pratar med alla och sa att lapparna var slut. Han rekommenderade oss att åka till ett annat ställe. Där var det inte ett kösystem med nummer och inte heller fick vi komma in på morgonen. Vi var välkomna tillbaka klockan 14. Jag pratade med en sköterska och undrade om jag skulle låta barnen gå klart i skolan till tre då dom slutar i vanliga fall. Hon svarade mig att det kommer att räcka till ALLA i eftermiddag för dom hade öppet till klockan fem. Ok tänkte jag och åkte hem utan vare sig nummerlapp eller en spruta i alla fall i min arm. Jag hämtade barnen vid två alltså en timme innan skolan slutade. Vi åkte i ilfart in till stan och möttes av en KÖ utan dess like. Men vi stod kvar för dom hade ju lovat mig i morse att det skulle räcka till alla. Tji fick jag när en läkare kommer ut och räknar folk i kön och drar en gräns ca 15 människor före mig. Jag blev tokig och började ifrågasätta hur i h...vete dom kunde göra så när dom några timmar före hade lovat att alla skulle få vaccin. Jag kände att jag inte kunde ge mig så jag stod kvar medan han pratade med alla som stod bakom mig. Just när jag var på väg att ge upp höjde han handen mot mig lite försiktigt som om jag skulle stanna kvar. Jag gjorde som han sa. Med tre frusna och trötta barn stod jag kvar till alla hade gått iväg. Läkaren lovade ingenting men skulle gå och kolla om det möjligtvis skulle räcka till oss i alla fall. Väl tillbaka fick vi beskedet att det troligtvis skulle räcka så om vi klev in i värmen och ge oss till tåls så kanske.....om vi hade tur. Det är tur att man är envis och tjurskallig ibland för det lönar sig. Den stackars läkaren blev väl rädd för mig när jag gick på som en ångvält. Jag och barnen fick i alla fall våra sprutor så nu är det bara Patrik kvar.
Det är för jävligt att det ska vara så här....tänk om det var en riktig epedemi som brutit ut hur skulle vi överleva då när dom inte ens kan ta hand om det här????

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0