Daytona 500
Idag har Patrik och jag varit och tittat på biltävling. Det var inte vilken biltävling som helst det var Daytona 500 världens största.
Upp i ottan och sen en dryg timmes bilfärd till Daytona Beach. När vi kom fram fick vi först åka skolbuss in till området. Sedan för att komma till fan-zone fick vi åka två till bussar. Eller det är synd att kalla det bussar det var bilar med två släp bakom som det fick plats med massor av människor i. En tur till andra läktaren och sen en ny som tog oss under racebanan och in i mitten på banan. Där fick vi gå och titta på alla bilar men bara genom en glasruta. 
Efter lite frukost var det dags för shopping och spaning ner på depåområdet. Alla sprang som galningar där nere på väg på något uppdrag och massor med vagnar med däck drogs hit och dit.
När vi hade gått omkring ett tag i fan-zonen öppnade dom så att man fick gå ut på banan. Där gick vi till startlinjen och skrev våra namn. Det är inget som vem som helst kan säga att dom gjort. MÄKTIGT.......
Här är nr 88 Dale jr. Han hade hur många fans som helst och tippades som vinnare men det gick inte hela vägen för honom den här gången.
Banan var jättebrant att gå på även på rakan där startlinjen var.
Här har vi satt oss på vår läktare och tittar bort mot andra sidan. I mitten är det en sjö där dom åkte båt med vattenskidor efter. Det är svårt att beskriva hur stort allt är.
Så äntligen efter massor av timmar var det dags för racet. Det är inte lätt att fånga bilar som kommer i 300 knyck på bild kan jag lova. Men här kommer ett axplock. Här har vi satt oss på vår läktare och tittar bort mot andra sidan. I mitten är det en sjö där dom åkte båt med vattenskidor efter. Det är svårt att beskriva hur stort allt är.
Bilarna längst bort i en kurva.
Den här upplevelsen var once in a life time. Men man kan ju alltid hoppas att man kommer hit igen.
Kommentarer
Trackback
