VeronicaOnLine

Snart står det 2015 i våra kalendrar.....

Bara en dag kvar och jag tänkte försöka summera mitt 2014. Det är inte så lätt och jag kommer på det ena efter det andra. Förutom att jag har en fantastisk familj med tre underbara barn i spetsen så vill jag lyfta fram en annan sak. Jag har i många år tampas med en nätt övervikt som inte har varit lätt att tas med. Hemma i soffan har jag inte brytt mig så mycket men på stan i nån provhytt i någon affär har jag nästa stått och gråtit. Så klart i min ensamhet. Att alltid behöva ta storlek XL eller i bästa fall L har varit en pina varje gång. Och ofta beroende på var jag har handlat så har inte ens XL varit så jag kommit i kläderna. Så klart har det varit nåt jag har lidit med inombords och nu är jag väldigt avslöjande. Men just idag är jag stark det känner jag i hela kroppen. Jag  har slarvat lite i ett par månader men nu är jag på gång igen och det har visat sig med minus ett kilo på en vecka. Det är absolut inget jag ska klaga på för jag har gått upp endast ett kilo på den tiden och nu är jag tillbaka på plusminusnoll igen. Så just har jag nu tre kilo kvar till mitt absoluta mål. Det mål jag helst skulle vilja nå. Men det känns helt fantastiskt att för två timmar sen kunna ta på sig Jennifers täckbyxor storlek S när jag skulle ut på promenad i stället för att ta min 44:or. Såååååå härligt :) Idag har jag gått ner 13.8. Tänk dig att bära runt på 14 mjölkpaket, inte så lätt va.....

En annan viktig sak i mitt liv just nu är min vänskap med Jonas. Vi skrattar åt samma saker tycker lika om väldigt mycket. Vi trivs superbra tillsammans. I somras fotade jag när han gifte sig med Linda och efter det har bara vänskapen ökat. Bland annat hade vi det superskoj på vår jobbresa till Polen i oktober. Den skulle jag vilja ha tillbaka på ett eller annat sätt. Just nu är han pappaledig med världens sötaste Agnes men vi träffas ändå ibland och pratar med varandra flera gånger i veckan.  

Som jag skrev tidigare så finns det säkert mycket att ta upp på mitt gångna år men dom här två sakerna speglar det jag känner just nu och som jag tycker är viktiga. 

GOTT NYTT ÅR önskar jag er alla och på återseende 2015 <3

Julnattsmässa och julotta.

Julnattsmässa har jag varit på två år i rad och i år var det inget undantag. Det börjar bli en tradition eller vad säger ni. Tre år i rad i detta nu. Det är så mysigt att åka iväg till kyrkan nästan mitt i natten. Kyrkan är fylld med levande ljus och vacker musik av kyrkokören under ledning av Magnus. Det kan inte bli annat än jättebra. 

Julotta var däremot första gången. Ställa klockan halv sex för att gå i kyrkan..... Inga kommentarer :) Eftersom kyrkan i Skuttunge är stäng på grund av mögel så har alla våra gudstjänster flyttats till Missionshuset. Där har vi våra barngrupper så det är inte någon ny lokal för mig. Den första som mötte mig med en stor julkram var bästa Jonas. Nya vaktmästaren i Skuttunge som har blivit en nära vän. Det blev en väldigt mysig stund där också. Julottan i Skuttunge är känd för sitt fika efter gudstjänsten och det var ju hur mycket som helst. Massor med sorters kakor och tårta. Kanske inte det bästa att börja med till frukost men en gång om året spelar väl ingen roll :)

Julen är slut (nästan) och snart börjar vardagen igen. Nya tag vad gäller fotsatt kamp mot mitt mål. Målet är egentligen redan i hamn men nu vet jag hur man gör och det har ju gått superbra så jag har en liiiiiten bit kvar till mitt absoluta mål. Ett mål som jag inte vågat tro på. Men som är så nära så nära så jag kommer att göra ett sista ryck/försök och jag vet att jag kommer att lyckas. Envisast vinner...... 

När man står bakom kameran hela tiden så är det självklart att det inte finns så många bilder på mig. Vilket jag tycker är lite synd men samtidigt tycker jag att jag passar bäst bakom kameran. Igår när jag fotade nya bilder på barnen passade jag på att be Jennifer om hjälp att fota mig också. Jag talade om hur jag ville att det skulle vara och ställde in kameran så fick hon trycka på knappen. 

 

Så var julafton 2014 förbi. 

Som vanligt började dagen med att strumporna hämtades in. Dom hänger alltid på altanen. Det är en tradition som inte kommer att försvinna om jag får vara med att bestämma. Efter det så öppnas julklapparna och det är innan frukosten. Sen njuter vi av en lugn frukost tillsammans vilket inte är så ofta nu för tiden. I år var det mamma och pappas tur att ha oss på självaste julafton. Det är så mysigt att få träffa Fredrik med familj och ännu mysigare att mormor kan vara med. Varje år säger hon att nästa år är inte jag med! Men så lätt kommer hon inte att slippa undan. Konstigt nog så blev det inte så många bilder från igår men det jag har bjuder jag på. 

God fortsättning till er alla