VeronicaOnLine

Efter delfinsimningen så åkte vi vidare mot Florida´s och USA´s allra sydligaste punkt. Vi hade bokat ett lite finare hotell den här gången men smakar det så kostar det. När vi kom fram var det värsta stora lägenheten med två rum och ett kök. Den här gången var sängen lite bredare så vi fick plats utan problem. Det var också en stor balkong med utsikt mot havet. Det enda vi hann med på kvällen var att äta mat sen var det sängtajm. Vi hamnade på en jättecool restaurang. Man satt på tre sidor av ett rektangulärt bord med en stekhäll i mitten. Robin var sugen på sushi så han, Jennifer och jag tog det. Men vi ångrade det i samma stund som dom andra fick in sin mat. En helt makalös kock kom och hällde den ena skålen efter den andra med mat på den heta hällen. Det var kött, ris, grönsaker i mängder. Sen hackade han allt och byggde en vulkan av lök. När vi var klara med vår sushi som för övrigt var svindyr så hade dom andra inte på långa vägar ätit klart.

På det här hotellet fick man frukost. Inte på långa vägar det som finns hemma på Scandic men det var gott och vi blev mätta och klara för en runda på stan. Vi checkade ut och tog bilen till det stora (kan man kalla det?) monumentet som är sydligaste punkten. När vi kom fram var det kö till att fota sig med det. Robin var inte så glad över att behöva stanna och stå i kö för en så simpel sak. Men han hade inget val kan jag tala om. Det var så hett så tålamodet tryter lite nu och då kan jag tala om. Innan vi åkte hem var det självklart att besöka Sloppy Joe´s bar. Där åt vi en nachotallrik och varsin cola. Det är ju ingen bantning att vara här direkt. Blir mycket läsk.

På väg hemåt stannde vi på ett jättestort köpcentrum. Man måste vara på sin vakt och lägga utgången på minnet annars är man vilse.

 

Tidigare i veckan var jag till Skansen med jobbet. Det var en utflykt som vi ordnade för församlingsborna. Patrik passade på att ta ledigt en dag och tog Jennifer med sig och följde med oss. Vi fick en jättemysig dag på ett soligt Skansen. På kvällen var jag hur trött som helst i fötterna.

 

Idag har vi haft en helt fantastisk dag här uppe. Hela familjen susade nerför backarna. Strålande sol och klarblå himmel. Fast det är sportlov så är det inga köer alls i backarna. På sin höjd är det två-tre stycken före oss när vi kommer till liften. Vi tillbringade större delen av dagen högst upp på berget. Där finns det en perfekt backe för den som vill ta det lite lugnt. När vi ska ner så tar vi den lätta slingan som är jättelång. Till kvällsmat festade vi med lövbiff och klyftpotatis. Nu på kvällen har vi 15 grader här som jag hoppas ska försvinna till i morgon då vi ska ut igen.

 

I söndags åkte vi upp till fjällen. Och fjällen för oss i år är Klövsjö. Vi har inte varit här på 16 år kom vi fram till. Allt ser ut nästan likadant som då. Jag kan inte minnas att det har förändrats något förutom småsaker så som en ny restaurang. Igår åkte jag skidor och idag har jag haft vilodag. Den backen jag skidade nerför igår kände jag igen från förr. Men det är klart att man kan ju inte ändra berget :) Det började ju jättebra att både Jennifer och Robin var jätteförkylda. Jennifer har åkt båda dagarna medan Robin har vilat. Är vi här kan inget stoppa henne. Linus har också varit ute i backarna tillsammans med Patrik och Jennifer. I morgon ska vi lura upp Robin i backen också får se hur det går. Idag har jag som sagt varit hemma i stugan och då passade jag på att laga ett armband som var trasigt och sen blev det två armband till och ett trasselhjärta. Hjärtat är jag inte riktigt nöjd med så vi får se om jag gör om det. Sen har jag ju också stickat färdigt halsduken som jag började med i söndags. Det gick så fort och var jättelätt. När vi kommer hem ska jag hämta mer garn hos mamma och sticka några till.

Saknar att jag inte varit ute med kameran men det har varit grått och trist och då blir det ändå inga tjusiga bilder. Ja okej då idag var det faktiskt lite sol som nästan trängde sig igenom molnen. Jag har några dagar till på mig.

Nu har jag äntligen fått klart min berättelse om Taizé. Jag har inte orkat läsa igenom allt så stavfel kan finnas om jag snubblat på tangenterna men det får ni ta.

Börja inte läsa inlägget här under utan skrolla ner och börja från början så får ni en riktig uppfattning av det hela. Se datumet.

Sen har jag inte skrivit om hemresan men den var ju inte intressant alls. Som ditresan fast tvärtom :)

Det var så skönt att få sova lite längre än 07:23. Nu ringde den 08:43 i stället. Ja det är sant, idag skippade jag kyrkan. Frukost åt vi innan vi gick iväg på promenad. Vi hade siktet inställt på solrosfältet en bit längre bort. Vi gick och gick som tur var nerförberget. Det som var oroligt var vandringen tillbaka. När vi äntligen kom fram till fältet som var det så långt från vägen. Därför vandrade vi över fältet som redan var skördat för att komma lite närmare. Jag har aldrig tänkt på solrosen förr men det är en vacker och stor, mäktig blomma. Fast den är gul ;) Hela fältet var blommorna mycket högre än mig så där skulle man lätt komma vilse om man gick in. Vi hade fältet mellan oss och solen så vi gick in en bit för att få blommorna att titta åt vårt håll .Medan vi vandrade längs fältet så gick det uppför. Man märkte det knappt i detta vackra landskap. Jag plockade lite frön ur en vissen blomm så jag får väl se om jag får franska solrosor att växa hemma.

Idag missade vi ävenlunchmötet i kyrkan. Vandringen tog längre tid än vi anade. Till lunch fick vi en blandning av massa ärtor och matvete. Det var ganska okej. Tur att det finns bröd till varje måltid och ett kex till efterrätt.

Det finns inte så många uttag här så dyker man på något gäller det att ladda både telefon och kamera. Utanför oss finns det fem uttag men bara ett fungerar. Kameran tog slut på sitt andra batteri medan vi vandrade bland solrosorna så den behövdes laddas. Som tur var hade jag köpt ett extra batteri till den innan jag åkte. Dyrt var det men det var absolut värt det. Som tur var så var faktiskt det fungerande uttaget ledigt när vi kom tillbaka. Jag la mig på muren bredvid så jag kunde ha uppsikt. Nästa gång jag åker hit så kommer jag att ta med mig en fördelare.

Ett litet tag senare besökte jag affären igen. Jag köpte en jättefin oljelampa som jag ska ha i stugan och ett valigt skrivblock med bild från altaret. Det var så mycket folk i affären. Det brukar komma massor med människor sombesöker stället och stannar bara över helgen.

Jag tror att jag köpt allt jag vill ha nu.

Efter affären blev det lite vila i kyrkan. Jag hittade ett ställe där jag kunde ladda både telefonen och kameran på en gång. En liten bit ifrån varandra men jag satt så jag hade uppsikt. Nu kommer det att räcka till bussen på väg hem och i den finns det uttag.

En sista handling blev ett block till Jennifer. Grabbarna har inte fått något men dom fick mycket mer i Turkiet när vi var där.

Till middag idag fick vi pasta med tomatsås. Samma som vi fått tidigare men idag var det ingen höjdare. Pastan var bara klumpar och ingen smak alls.

Varje helg firara man påsk och jesus uppståndelse. Det började på fredagen med att bära fram korste. På lördagen var det ljusfest i kyrkan. Vi visste vad som skulle hända och ville sitta långt bak denna gång. När man gick in i kyrkan fick alla varsitt ljus att använda senare. När gudstjänsten var över tände en av bröderna det första ljuset och sen spred sig tändningen bakåt i kyrkan. Man tände grannens ljus. Det var så otroligt häftigt att sitta längst bak och se ljuset sprida sig i denna stora lokal. Varmt blev det av alla (vad jag tippar) ca 4500 ljus. Man behövde inte släcka ljuset själv om man inte ville. Ljuset hade en brinntid på ca 12 minuter. Och på den tiden hann alla ljus tändas i hela kyrkan sen såg man hur det blev mörkt fram och på samma sätt så släcktes det framifrån och bak. Det var bland det mest otroliga jag upplevde på hela veckan. Allt var så fantastiskt men om jag får välja något så var det denna kväll. Tagen av stundens allvar var jag rörd till max.

Det går riktigt bra på toan fast den ligger en bit bort. Jag vaknar till och tassar iväg i pyjamasen. All gör likadant som på en camping ungefär. Här är det inte så noga hur man ser ut. Det är jättskönt att bara vara och inte ha allas blickar på sig om man är rufsig i håret tex. Men att dushca före moronbönen är itne alls tänkbart för det är en himla lång kö. Det är ju ändå skänast att gör adet på eftermiddagen då man promenerat en del så svetten bara rinner. En dag hittade vi en termometer och den visade på 36,5 grader. Så det är hett, hett, hett.

Idag är det fredag. Alltså bara idag och i morgon sen åker vi hem på söndag.

Kyrkan som vanligt med nattvard innan frukosten. Idag fick vi inte chokladbitar till frukosten utan idag fick vi marmelad att ha på brödet.

Mellan frukosten och lunchen gör vi inga större utsvävningar utan vi håller oss kvar inom området. En liten kort promenad förbi lilla bykyrkan hann vi med.

Till lunch fick vi en så äcklig röra av morötter och linser. Det var alldeles svart och inte gott för fem öre. Jag tog ett par tre stycken pyttesmå slevar och sen kastade jag bort resten. På ett sånt här ställe är det förfärligt att kasta bort maten man får. Caroline gav bort hela sin tallrik till en man som blev överlycklig.

Efter kyrkan gick vi bort till nästa lilla by. Där finns en gammal kyrka från 1700-talet. Det finns också en affär på¨vägen dit med feer som en dam sitter och tillverkar själv. Affären var inte så speciellt rolig och inte så fina saker som jag väntat mig. Varmt blev det på vandringen så när vi kom tillbaka var jag dyblöt i svett.

Till middag fick vi potatismos med EN fiskpinne. Fiskpinnen var väldigt god men jag blev inte särskilt mätt på en enda.

Det märktes att det var något speciellt i kyrkan ikväll. Vi kom dit som vanligt i god tid men fick sitta långt bak. Det var så hett och så hade jag nog slarvat med vatten för jag blev lite illamående. Men jag ville ju stanna till slutet så det fick jag stå ut med. När allt var klart och dom flesta av bröderna gick så bar några andra bröder fram det stora träkorset fram till mitten där bröderna sitter. Sen fick alla som ville gå fram och lägga sin panna på korset, kanske för att be en bön eller önska sig något.

Det är jättemånga som stannar efter gudstjänsten och lägger sig ner på golvet. Men man ska ligga på mage med ansiktet neråt. Vår svenska broder förklarade att man ligger på rygg i avslappnat tillstånd ungefär som på stranden. På magen ligger man för att be. Jag la mig på mage och somnade. Det var så vackert med alla sånger. Efter att alla bröder gått stannar alltid massa folk kvar och fortsätter sjunga. Jag skulle väl aldrig falla mig in att lägga mig på golvet någonanna stans än hemma. Speciellt inte där det ligger/sitter ca 4-6000 människor tre gånger om dagen. Men lustigt nog tycker jag inte att det är konstigt här.

Efter ett tag gick vi tillbaka och bestämde att vi skulle ta sovmorgon nästa dag.

Vaknade som vanligt av klockan 07:23. Låg och mornade mig innan jag började putta på Caroline.

Morgonmöte klockan 8:15. Varja morgon är det nattvard. Alla dagar utom i måndags har jag tagit den. I tisdags fick jag bara bröd men dom andra dagarna har det varit vin. Det är bröderna som går ut bland alla människor och ställer sig och delar ut. Alltså kan man välja om man vill ha bara bröd eller med vin till. Längst fram där vi ofta sitter är det vin. Det visste vi inte första dagen. Självklart kan man vad man vill ha och går därefter. Här har dom vitt vin i sin kalk. Dom säger "The body of Christ".

Både Caroline och jag var väldigt trötta idag. Vi gick och la oss en kort stund på gräset. Ca 40 miuter hade vi på oss innan det var dags för lunchmötet i kyrkan som skulle börja 12:15. När jag kom ner i baracken hade jag så väldigt ont i magen så vi beslutade att stå över kyrkan en gång. Jag somnade gensast när jag la huvudet på kudden och vaknade med ett ryck halv två. Vi fick rusa upp för att huvud taget få något av lunchen. När vi kom hade alla redan fått och dom som ville ha mer slet som gamar i slevarna. Vi fick i alla fall i oss mat som idag var någon blandning av couscous, tomatsås, skinkbitar och bönor. Lunchen var helt okej idag. Till det vitlöksost och plommon.

Sen körp jag i säng igen till vi kom på att vi skulle gå och handla. Det finns en liten shop i området där dom säljer saker som bröderna gjort. Bland annat Taizé-korset som bara får användas av dom som besökt stället. Tidigare i veckan köpte jag ett rött men det fanns flera färger som var jättefina så det blev tre till. Ett svart, ett ljusblått och ett grönt. Dom kostar ju nästan ingenting. Nu kan jag variera mig när jag kommer hem.

Halv sex var det svenskmöte i ett av tälten. Alla svenskar osm ville fick komma och lyssna på Broder Johan som är svensk. Han berättade många intressanta saker som vi fick fråga honom om.

Broder Johan har varit i Taizé i 49 år i år 2012. Han var 18 år när han kom hit. Just den här veckan är det ca 570 svenskar här. För att bli broder jobbar du först som volontär mellan 3-6 (ibland mer) månader. Man pratar mycket med bröderna om vad man vill och hur man tänker. Efter det får man leva med bröderna i 4 år. När dom åren gått får man fundera om man vill leva det livet och ge upp allt. Om amn vill det och bröderna tycker att det har fungerat bra avger man ett löfte där du väljer att leva detta livet hela livet ut. Just nu är den yngsta broderna 22 år och den äldsta 94 år. I kyrkan får det plats 5500 men då är det trångt. Man sitter ju inte i bänkar som vi gör här hemma utan man sitter på golvet. Tänk er att det fanns en kyrka som tar över 5000 människor.

Han berättade också att han visst saknade den kvinna att leva med och en familj att ta hand om. Men längtan till Gud var hela tiden mycket starkare. Han har fyra systrar som alla har varit här nera flera gånger. Och systrarnas barn och barnbarn. Medan hans föräldrar levde var dom också ner och hälsade på. Johan har också besökt dom hemma i Sverige flera gånger. Så det är ju inte så att man är inlåst för all framtid.

Johansjälv tyckte om att promenera medan dom yngre bröderna hittade på andra rolighetet som attt åka inlines tex. Dom tittade även på tv och så hade odm data för han berättade att han brukade skicka mail.

På grund av hans hälsa så skulle han trappa ner sitt arbete med svenska grupper så broder Mattew var också med och presenterade sig. På gudstjänsterna låg han i sakristian på golvet och läste bönerna på svenska därifrån.

Till slut blev det väldigt stressigt för att hinna till maten  så vi gick. Jag undrar hur länge dom höll på för alla äter ju vid samma tid. Till middag fick vi pasta med tomatsås som var gott. Till det bröd, yoghurt och en nektarin. Och sen var det kyrkan igen.

Efter kyrkan fick man lyssna när dom berättade om kyrkan. Vi gick ganska snart till en efterlängtad dusch. Helt otroligt så hade jag inte duschat på onsdagen. Kan lova att det händer aldrig. Stackars Patrik får väl en chock när jag kommer hem.

Efter duschen gick vi tillbaka till kyrkan. Vi gick inte därifrån förrän tjugo i tolv. Sektion efter sektion stängde dom och släckte lamporna. Det var riktigt mysigt. Skulle aldrig falla mig in att sitta i vår kyrkan när det börjar bli mörkt. Sen var det väldigt skönt att krypa ner i sängen för att sova.

Frukosten bestod som vanligt av en brödbit med smör och två chokladbitar. Det är mörk choklad så idag gav jag bort dom. Är det så att någon inte vill ha något på sin bricka s¨frågar man andra runt omkring om dom kan tänkas vilja ha.

Men innan frukosten var det morgonmöte. Jag kan inte fatta att det blir helt tjockt ikyrkan. Enligt uppgift är det ca 5000 människor här den här veckan. Och att allas sjunger det dom kan gör att det låter fantastiskt i kyrkan. Ibland kommer det sånger på svenska och då ler jag extra mycket.

Efter frukosten gick vi ner till fälten med ett varsitt liggunderlag. Vi tog plats i solen och bara var tysta. Jag satt och skrev en del. Efter ett tag kom det en äldre kvinna och satte sig ett par meter från oss på en betongklump. Lite senare kom det ett yngre par och satte sig på klumpen bredvid kvinnan. det dröjde inte många sekunder innan damen flyttade sig en bra bit bort. Paret som säkert inte alls var ett kärlekspar pratade väldigt högt och skrattade. Till slut var jag så frustrerad att jag gick fram till dom och sa att dom skulle prata lite tystare. Vi hade det så tyst omkring oss med bara fågelkvitter att lyssna på. Förutom om det kom några som var på väg tillbaka till området. Damen hörde mig och sa Yes please! Thank you. Alltså tyckte hon också att dom var väldigt högljuda.

Mellan morgonmötet och lunchen hinner man inte så mycket. Snart var det dags att gå tillbaka för lunchmöte i kyrkan.

Lunchen bestod av bönor (för mycket kokta) tillsammans med potatis i en enda röra. Till det fick vi en skinkskiva som såg ut som en kotunga. Nja det var väl sisådär.

Efter lunchen tog vi oss ner en bit i dalen igen. Drygt två timmar låg vi och stekte oss på madrasserna. Ändå hinner jag inte med att uppdatera detta. Försöker komma ihåg vad som hände dagen innan så jag kan anteckna.

Det ska bli kul att läsa allt när veckan är slut och jag kan se allt som en historia.

Helt plötsligt fick vi veta att vi skulle var med på mötena med konfirmanderna klockan 17:15. Tack då! det hade ingen sagt till oss på måndagen.

Sen var det dags att gå tillbaka för att göra sig i ordning för middagen och efter det kvällsbön.

Till middag var det pasta med tomatsås. Helt okryddat. Smaskigt? Nej, lämnade mat idag. Det gillas inte att man lämnar maten man får. Inte mat förstås men om man inte vill ha frukten (som man får ibland) eller choklade som jag inte tycker om (på morgonen) förväntas att man ger bort sin del.

Ja frukosten vet ni väl vad det bestod av vid det här laget.
Idag var det utflyktsdags. Vi skulle ta bussen till en stad längre bort. Det var jättemycket folk som satt vid busshållplatsen när vi kom dit. Dom allra flesta gick av vid en mindre by bara en lite bit längre bort. Men inte vi 40 minuter tog bussen sen var vi i en lite stad. Vi kom dit vid tolv för att upptäcka att i princip alla affärer har stängt mellan 12-14 eller 12-13:30. Jaha då hade vi ett par timmars vandring framför oss då vi inte hade något att titta på. Jag hittade en butik där det stod Sephora på.Från att ha levt några dagar med bara deo och en kam genom håret på morgonen gick jag omkring och tittade på allt smink och luktade på Sephoras parfymer som luktar så gott. Jag köpte parfym till Jennifer och mig. Mamma och Jennifer fick duschtvål och jag en bodyskrubb. Det är konstigt hur fransmän är egentligen. Ingen varken kan eller vill prata engelska. Det har jag hört och varit med om tidigare och är verkligen sant. Ingen utav expediterna kunde någon engelska alls. Så vi stod bara där som två fån och nickade till varandra. Jag kunde i alla fall komma fram till att hon frågade mig om det var en gift-present. Jag svarade ja och då fick jag allt inslaget i en fin plastskål med cellofanpapper runt om. Problemet blir hur jag skulle få hem den där i resväskan utan att den skulle gå sönder. Ja just det, vi måste ha sett ut som två luffare med varsin ryggsäck där ett liggunderlag hängde fast. För det var en vakt i butiken som följde oss var vi än gick. Problemet var när vi delade oss vilken han skulle följa då. Tokiga turister....

Genom staden rann en kanal som var ner och tittade på. Jättebred var den och flera fina broar såg vi. Vi hade bestämt att vi skulle kosta på oss att äta pizza  för att bryta inte-god-mat-trenden. Och jag var så sugen på en öl jag som aldrig annars dricker öl. Möjligtvis en alkoholfri då och då. Jag som tyckte att jag sett så många pizzerior när vi gick omkring hittade nu inte en enda. Tröttare och tröttare av solen och vandringen blev jag.Till slut hittade vi en som vi gått förbi tidigare. Det blev en marguerita och en öl som smakade precis som Corona så den var så god.

Vi passade också på att fylla på batteriet på telefonerna. Självklart frågade vi om lov först. Över en timme var det kvar innan bussen skulle gå men vi började gå mot stationen i alla fall. På väg dit träffade vi två svenska tjejer. Den ena var väldigt berusad och pratade och fladdrade med armarna hela tiden.Vi försökte få den äldre att förstå att det inte var okej och för att hon inte skulle få sin vän hemskickad när dom kom tillbaka skulle hon gå och lägga henne på en gång. Det är nämligen så att är man berusad blir man hemskickad på en gång och får stå för kostnaden helt själv.

Busschauffören var en kvinna som körde som en biltjuv. Hon svängde och bromsade tvärt i varje kurva så när jag kom hem var jag lite illamående.

När vi klev av bussen stod den en kvinna och frågade om det var första gången va var där. Vi fattade inte riktigt vad hon menade så vi sa ja. Sen ville hon titta i våra väskor om vi hade någon alkohol med oss. Vi sa att det var okej men också att vi redan bodde på området sedan söndagen. Då sa hon helt plötsligt att hon litade på oss och så fick vi gå. Man får tydligen köpa vin men det ska vara inlåst och så får man det när det är dags att åka hem.

Till middag var det chickybits och någon röra med morötter, ärtor och potatis. Två kycklingbitar fick vi så det var inte mycket att hänga julgranen det inte.

Som vanligt var vi till kyrkan på kvällen. Vi blev väldigt sena dit så vi fick sitta nästan enda längst bak. Men det gick ju också bra. Innan sängen var vi ner till Oyak och stod och surrade lite.

Klockan ringde redan 20 över tolv. Det var dags att försöka vakna till inför morgonmötet som började 8:15. Flera tusen människor vallade till kyrkan. Vid varje ingång stod det någon med en skylt där det stod SILENCE=tystnad. Morgonmötet var lika häftigt som kvällsmötet. Det var lite andra sånger och så var det nattvard. Jag gick inte fram.

När det var slut gick vi till frukosten. En brödbit, en liten förpackning smör och två chokladbitar. Till det fick man dricka antingen oboy, te eller kaffe. Det var enda gången som man fick kaffe om man inte gick till Oyak förstås.

När frukosten var avklarad gick vi en kort promenad mot tysta dalen. Vi var inte enda ner utan gick bara längst upp i början på vägen ner.

Bibelstudierna har det inte blivit så mycket med. Första dagen hamnade vi med en grupp spanjorer och förstod ingenting. Men inte sörjer jag för det.

Vi gick tidigt till kyrkan och fick plats väldigt långt fram. Det var om möjligt ännu mysigare. Nu hade vi överblick över det som hände och vi såg alla munkarna på nära håll. Sen var det lunchdags.

Till lunch fick vi ris blandat mewd bacon och majs. Det var riktigt gott. Bröd och en bit vitlöksost fick vi också.

Efter lunchen var vi ända ner till tysta dalen. Där var det dom där SILENCE-skyltarna igen. Ett porlande vattenfall gick ner i en liten sjö med näckrosor. Vackert. Den större sjön kunde man gå runt. När jag sulle gå upp igen var det tungt att gå i trapporna. UPP UPP....... Så den dagliga motionen var inte utebliven någon av dagarna för vi gick och gick. Med så lite mat och näring och mycket gång ska det bli intressant att komma hem och väga mig.

Strax efter fyra kom dagens höjdpunkt. Vi hade funnit den fina duchen i vuxenbyn. Det var så skönt att tvätta av sig ordentligt.

Innan maten tog vi en promenad till kyrkan där broder Roger ligger begravd. Precis utanför ingången ligger hans grav. Vi gick runt en stund på den lilla lilla kyrkogården innan vi gick in i den pyttelilla kyrkan. Där var det bara enkla bänkar att sitta på. Efter några minuter rann tårarna på mig. Jag vet inte vad som hände och kunde inte hindra dom från att rinna. Jag försökte tysta mina snyftningar men det var inte så lätt. Och i kyrkan ekade det väldigt. Jag gick ut. Vandringen fortsatte nerför berget och jag hittade några fina fotoställen.

Klockan sju var det korv och potatismos. En liten korv var och en stor klump mos fick vi på våra tallrikar. När alla hade fått mat så fick man gå och hämta mer om det fanns kvar. Det var nästan slagsmål om korvarna. En man stoppade ner sin hand i byttan och grabbade tag i en näve korv med händerna.

Vid kvällsmötet på måndagen satt vi inte så bra till. Det gällde att vara tidigt i kyrkan om man ville sitta långt fram. När allt var slut stannde vi kvar en stund. Efter ett tag kom det ut en man och ställde stolar två och två med jämna mellanrum. Jag undrade om det inte var slut än. När ca 10 stolar var utställda kom det ut bröder och satte sig på ena stolen av paret. På den andra stolen fick männsikor sätta sig för att bikta sig. Vi drog oss kvar en stund och satt och tittade på. En del verkade diskutera väldigt mycket medan andra bara stannde en kort stund. När jag gick ut insåg jag att vi hade suttit över två timmar i kyrkan. 

Efter en kort promenad till Oyak kröp jag i säng.

Intrycken är väldigt många och så klart mycket starka. från att ha fällt tårar över denna resa har jag redan efter 1,5 dygn anpassat mig och är inte alls främmande för att återvända. Det negativa som som toa, dusch, mat och köer väger verkligen mindre än mötena i kyrkan.

Varför är vår kyrka så trist?

Jag tycker vår kyrka är väldigt sorglig. Det spelar inge roll hur många bröllop och dop jag varit på. Det är i alla fall begravningarna och allt det tråkigt runt det som jag kommer ihåg.

Här ikyrkan får jag en konstig inre frid. Det låter som att jag har blivit helt tokig, eller hur? Men om det är så att ni får chansen att åka hit så TA DEN! Jag kan följa med som sällskap :)

Okej var var jag........

Klockan två var det byta av chaufför i Frankfurt. Jag vaknade till och fick lyssna till chaufförernas högljuda prat. När sen klockan var nio stannde bussen för frukost. Vi hade kommite en bit in i Frankrike nu. 1,5 timme med en kort morgonbön innan vi åkte vidare igen. Nu var sista stoppet Taizé. Alltså framme, det enda som var kvar. När vi skulle åka iväg fick en utav bussarna fel på startmotorn. Bussen startade inte. Hela vägen ner hade vi fem bussar som mer eller mindre gjorde sällskap av varandra genom Europa. Det innebar att dom var tvugna att lassa över alla väskor och passagerare i dom andra bussarna. Som tur var så var det inte vår buss så vi kunde sitta lungt. Och vår buss var full så det enda som dom lassade över på oss var en extra chaufför.

Förväntansfull och så klart orolig. När vi rullade in i byn var magin på plats. Fina små stenhus med gamla trädörrar. Bussen körde ner och parkerade. Sen gällde det att hitta sovsäck, väska och liggunderlag bland alla andras saker. Det var tungt att bära upp allt till området. Sen fick vi vänta och vänta.

I ett stort vitt tält med bara tak satt massor med ungdomar som väntade på att få sitt boende tilldelat. Efter en kort väntan fick vi lunch.Couscous med vinäger och paprikabitar. Till det en brödbit och vatten. Helt okej men det var kallt. I och för sig gjorde det inget för det var ju så varmt ute men i alla fall. Jag hade ju både sett och läst både det ena och det andra om maten här så min första tanke var att dom serverade god mat första dagen så man inte ksulle bli förskräckt. Jaja jag lämnade lite mat men åt det mesta och blev mätt. Lite orolig över om jag skulle sova i tält eller barack. Klart var ia lla fall att jag och Caroline skulle sova i vuxenbyn.

Ett toabesök skulle göras och då kom skräcken. Mörkt, kallt och skitigt. Dusch fanns men det såg inget vidare ut. I den stunden frågade jag mig själv vad jag gett mig in på. Hur skulle jag stå ut här på detta hemska ställe utan riktig mat och utan ordentlig toa och dusch och utan min familj.

Äntligen besked: en barack. Vi tog vårt pick och pack och började vandra mot målet. Ett rum med tre våningssängar. Varken jag eller Caroline ville sova överst och som tur var så kom vi först och kunde välja säng. Efter oss klev två tjejer från Polen in. Jag blev genast orolig för packningen för man kan ju inte släpa allt med sig. Det viktigaste som pass och pengar fick följa med. Känsla är ju en annan här när alla går mot samma mål. Men ibland så funderade man för dörren var ju ändå upplåst jämt. Och varför skulle någon gå in och ta just mina kläder?

På väg mot rummet passerade vi några toaletter. Äntligen skulle jag få fräscha upp mig. Även där stötte jag på dom äckligaste toaletterna jag någonsin varit på. I duschen strilade det tre små strålar som kanppt blötte fötterna. Dum som jag var så började jag schamponera håret. Det tog en hel evighet att skölja bort. Men i slutändan var det ganska skönt.

Klockan 19 serverades det middag. Man står i kö utanför tältet och först på klockslaget så sjunger man en trudelutt sen får man gå in. 5 eller 6 olika köer med olika stationer. Först får man en bricka av någon sen sked och tallrik av en annan sedan mugg och till sist mat, bröd och en mjukostbit. Sen kö igen för att få vatten.Man sitter och äter på träbänkar. Har man utr så kan brickan stå på bänken mittemot annars får den vara i knät. Första kvällen fick vi potatissallad med skinkbitar. Det var riktigt gott. Allt äter man med sked så korven vi fick en dag höll man i handen för det gick inte att dela den med skeden.

Halv nio var det dags för första mötet i kyrkan. Tankarna innan jag kom hit var att vi skulle vara i kyrkan tre gånger per dag och visste inte riktigt hur jag skulle gilla det. Kanske kunde jag hoppa över någon dag? Mötet den kvällen var bland det häftigaste och mysigaste jag varit med om. Munkarna satt i mitten framför altaret och vi andra runt om. Det var ganska mörkt och det rådde total tystnad. Framme på altaret var det fyrkantiga kuber av lera. I dom var det levande ljus. När alla munkarna var på plats började det. Gudstjänsten bestod av korta sånger och en kort text. Texten lästes på flera språk. Alltid på franska först sen oftast engelska och ibland faktiskt på svenska. Mitt i allt hade vi 10 miuters tystnad. Då och där kändes det som minst 30 miuter. När munkarna började gå ut fick vi andra också gå om vi ville. Jag satt kvar en stund och tog in atmosfären. Människorna som var kvar fortsatte att sjunga.

Efter alla intryck var vi ganska trötta men innan vi gick och la oss var vi ner till Oyak. Det är ett ställe som säljer bland annat vatten, chips och en typ av panpizza.

Efter den här dagen var jag väldigt trött så jag somnade som en stock.

 

Klockan ringde redan 4:00 på morgonen. Min sömn hade varat i ca 3 timmar. Ganska pigg gick jag och duschade för att sen möta upp dom andra vid församlingshemmet. Vi fick vänta lite på bussen som skulle ta oss ner till Frankrike och närmare bestämt Taizé. Jag hade som tur var en reserverad plats längst fram. SKÖNT.

Det var ganska många stopp längs vägen vilket var jättebra. Även om platsen var bra saknades benutrymme. Redan efter tre timmar stannade vi för första gången. Då hade jag ont i rumpan, höfterna och ryggen. Menmen det här blir nog bra trots allt. Vid 23 stannade vi för att göra oss nattfärdiga. Ganska konstigt och otroligt av mig att stå och borsta tänderna på en främmande toalett någonstans i Tyskland. När det var gjort var det dags för kvällsbön och sedan slå ihop sina grön/blåa. Det gick ganska bra att sova trots allt. Jag är så gott som alltid på gränsen till sömn när jag åker bil så varför inte sova i buss.....