VeronicaOnLine

Hej bloggen! Det var ett tag sen.

Här händer det grejer vill jag lova. Efter en planering som varat i flera år så fick jag äntligen tid att göra vad jag önskade. I lördags kunde jag inte sova längre än till halv sju. Det var riktigt plågsamt att gå upp i den tiden men jag kunde ju inte somna om. Det fick bli gåbandet ett tag sen var ju hur nöjd som helst och kände mig så duktig. Måste ta tag i orken igen men det är så trögt att komma in i en bra rytm och få in en rutin för att komma över det jobbiga. I söndags var det likadant. Vaknade i och för sig lite senare när klockan var strax efter sju. Jag som alltid har varit så morgontrött och värre är det när jag är pollenhög. Men jag fick ju mycket gjort i helgen. Det började med en shoppingrunda på Bauhaus (i söndags) där vi handlade tapeter till hallen. Ja just det nu skulle det äntligen bli av som jag väntat. Hem och ta bort allting och tvätta väggen. Sen var det målning av två väggar som gällde. Där det skulle vara tapet behövde jag ju inte måla, eller??? Bara runt hörnet en bit där tapeten skulle gå emot. Två svängar hann jag med innan det var kväll och jag var trött. I måndags gick jag upp strax efter sex för att måla en tredje gång för att göra färdigt inför tapetseringen på kvällen. Men det gick ju så där. När jag satt upp första våden så lyste det blåa igenom. Ett snabbt beslut var att riva ner den och måla den väggen också. Inte så roligt men annars skullle jag se det där varje gång jag gick in i hallen. Lite stressad som jag kände mig ställde jag klockan på fem i morse och gick upp för att få hallen färdigt. Halv sju var det klart (allt utom lister för dom var så fula att vi beslutade att köpa nya) och jag känner mig så nöjd. Man kan nog tro att jag inte behöver många sekunder att somna ikväll.

Bilder då? Ja så klart finns det ett gäng. Och här kommer dom.

 

Det gör ont......

Riktigt ont......

Hjärtat gråter.......

Trodde att jag aldrig skulle skriva något sådant om en så simpel sak som innebandy. Men innebandyn har kommit och tagit mig med storm helt och hållet. Vi skulle ju åka ner till Malmö och ta ett fjärde SM-guld nästa helg. Vad hände med den överenskommelsen? Storvreta skulle ju vinna och bli historiska. Och jag skulle få vara en del av den stora festen. Nu blir det en väldigt lång väntan till september när det sätter igång igen. Då har vi alla skakat av oss förlusten som nu tynger våra axlar. Vi har alla rest oss och kommer igen starkare än någonsin. Och om precis ett år så hoppas jag att vi är på väg till Globen för att se en final med SIBK på ena sidan.

Nu fattar jag.

Jag som trodde att jag hade en envis förkylning som inte ville bryta ut någon gång. Men det är samma visa varje år när det börjar luta åt vår. Det är ju den där förbaskade pollensäsongen som kommer och förstör livet och gör det surt för mig. En envis täppt näsa som gör att nezeril är min bästa vän på dagen och natten så jag kan andas. Men det är ju inte så bra att använda det hur länge som helst heller. Att andas genom munnen är helt omöjligt. Jag kvävs och det är ju inte bra.

Men just nu verkar våren vara långt borta. Här snöar det stora flingor som sakta dalar ner på marken. Fy tusan vad vi ska behöva vänta länge på att våren ska komma.

Snart är påsklovet slut för barnen. Jag har jobbat några få timmar sen har jag bara varit hemma och haft det bra. Något speciellt har vi inte heller gjort då Patrik har jobbat hela veckan. I torsdags var jag, Jennifer och mamma till Thuns. Det var en väldigt mysig utflykt som vi inte gjort på hur länge som helst. Vi kom hem med två tröjor till Jennifer och ett par byxor till mig. Mamma köpte en jättefin tröja till sig.

I fredags fick vi besök av små busungarna Emil och Ida som mamma var barnvakt till. Senare på kvällen kom familjen Mattson hit på middag. Freddan hade med sig tjälknul av älg som var så himla gott. Till det hade jag gjort potatisgratäng och en grönsallad. Sen blev det innebandy på tv´n som inte slutade så värst bra. Efter förlängning vann Dalen med 6-5. Attans också att dom inte kunde stå emot och fixa Malmö och en finalplats där och då. Nu blir det match i Fyrishov i morgon i stället. Den femte och avgörande och då gäller det att vinna för att inte försvinna för den här säsongen. Hoppas, hoppas.

Idag har vi varit till stan och handlat. Vi åkte nog mest runt och kom inte hem med så mycket. Jag skulle ha tag på en ny vår/sommarjacka men hittade ingen bra. Jennifer fick ett par byxor. Sushi var beställt till middag och då fick vi middagsbesök igen. Den här gången var det Mattias och Mikaela och lilla Samuel som kom.

Att komma ihåg till nästa sushimiddag är att Luthagens livs också har den speciella laxen och den var mycket godare och bättre att skära. Som tur var så köpte jag två bitar så en ligger i frysen. Men sen måste jag köpa där. Lite tokigt att parkera bara.

Nu ska jag hoppa i säng sen väntar uppladdning imorgon inför kvällens match då jädrar ska vi vinna. För jag vill ju åka till Malmö.

 

Joel och jag vilket teamwork :)

Jag stod helt enkelt på rätt plats vid rätt tidpunkt. Jag är så stolt att jag tog hem 1:a priset i kategorin "Årets innebandybild". Nu siktar vi mot högre höjder, jag och min kamera. Jaja önska kan man alltid göra.

Oändligt många TACK till alla som röstat på min bild.

 

Varför ska det behöva vara så? Igår var det så.

Det är så onödigt att behöva somna hungrig. Men hur som helst gör jag det ibland. Varför? Jo för att jag är så lat att jag inte orkar ta fram en kvällsmacka att stoppa i munnen. Tänk att alltid ha det så och inte ha något val. Jag menar att jag är ju bara lat. Och riktigt hungrig är jag ju inte för då skulle jag göra något åt saken. Men att alltid behöva vara hungrig och inte ha något att äta. Det är svårt för oss att föreställa sig. Om inte helt omöjligt. Min mage skriker inte utan ibland småknorrar den lite.

Och jag inte har hunnit luras ännu.

Funderade på att göra det här men nu mitt i natten är det lite to late om man säger så. Och för den delen har ju klockan hunnit passera så det är faktiskt andra april redan. Så här kallt här det inte varit på massor av år, ca 364 ungefär. Nej då skämt och sido så är det så kallt och det förväntas komma mer snö. Men snälla kan det inte försvinna i stället. Nej tydligen inte. Så jag hoppas att sommaren och hösten blir kanonvarm istället. Ska vi tro på det då? Ja inte vet jag och inte någon annan heller.