VeronicaOnLine

Det var några upplevelserika dagar i Polen med hela familjen Johansson/Zander/Hylvander. Jag var lite orolig innan vi kom iväg och människor som jag berättade för om resan var frågande: Varför Polen? Mitt svar blev då att: Jo, men mamma och pappa tycker det är fint där. Jag skyllde ifrån mig lite om att det inte var jag som valt detta (vilket det i och för sig inte var). Jag ifrågasatte valet själv ett par gånger och var orolig över hur det skulle bli. Vi hade bokat samma lägenhet till alla. Det betydde att vi skulle vara 11 stycken innanför en och samma dörr. I och för sig med fyra sovrum och ett stort allrum. Ett krav från mig var att våra stora pojkar skulle få dela rum och dom små inte skulle ha tillgång till det rummet. Hur skulle det gå??? Barnen i så stor åldersskillnad och alla med en egen vilja och envishet på olika plan. Och Polen......kunde det vara ett sevärt land?
Jag kan idag med stolthet säga att det var en resa värt varenda öre och jag kan med glädje i rösten säga att jag haft kul, roligt, trevligt.
Vi åkte på två utflyker. Den ena var det bara jag, Patrik, Fredrik och Emma på. Den andra dagen bar vi iväg allihopa. Mer om det tar jag längre fram då jag visar med text och bilder. 
Jag var också orolig över maten men det hade jag inte behövt. Inte för att det blev så stor variation utan vi åt middag på samma restaurang alla kvällar. Gott och otroligt billigt. Frukosten klarade vi av innan vi gick iväg för dagen. Sista dagen innan hemfärdsdagen var vi till ett stort köpcentrum. Där handlade barnen på sig en del kläder. Själv hittade jag två fina sjalar som fick följa med hem i resväskan.

Pappa på jakt efter ett bord på caféet vid flygplatsen. Inte ett dugg anande att vi var där.
Helt otroligt att alla kunde hålla tyst. Resan var ju ändå bokad sen april.


Lite paff över att se oss där och med varsin resväska på golvet.


Dom har inte riktigt samma syn på standard som oss svenskar. Men jag som är kräsen tyckte det var helt ok. Här står vi nere på innergården för att göra vår första utflykt och tjejerna vinkar ner till oss tillsammans med mormor/farmor och morfar/farfar.


Det fanns en litenliten affär en minut från oss som bara sålde såpbubblor i alla modeller. Utanför satt en såpbubblemaskin och varje gång vi gick ut så jagade alla bubblorna över hela trottoaren.


På torget hade barnen kul i ett stort huvud som dom kunde klättra in i.


Första kvällen på Yummie.

         
Dom små damerna ville åka häst och vagn.


Den vackra Maria kyrkan mitt på torget ett par minuter från oss. 
Vi var in i den men fick inte fotografera. Den var otroligt fin.

         
I den här långa byggnaden fanns det en del att köpa. En gång med småbutiker på varje sida. 



         


Klockan har dragit iväg och tröttheten börjat smyga sig på. I morgon är en annan dag som en herre brukar sjunga. Jag fortsätter med bildvisningen vid ett senare tillfälle.