VeronicaOnLine

Nu har farmor fått vandra vidare till ett bättre ställe. Vi visste sen i tisdags att nu var det nära. Jag är bara så tacksam att hon slapp ligga så länge och lida. Det känns konstigt. Vem ska nu sticka våra raggisar? Jag är ändå glad att sista samtalet inte var så länge sedan och att hon då mådde bra. Hon hade ett bra liv och kunde bo hemma i ett stort hus ända tills nu när det här hände. Nu sitter hon nog med farfar och dricker eftermiddagskaffe med en smörgås till.
Sov gott farmor vi ses igen.

Livet tar oväntade vändningar utan förvarning. I fredags pratade jag med farmor och då mådde hon bra. Och helt plötsligt så ligger hon på sjukhuset med vad läkarna tror är en liten stroke. Snart fyller hon 86 år. På samma dag som Robin. Jag låg och kämpade på förlossningen då släkten firade farmors 70-årsdag. Det var ju inte illa att få sitt första barnbarnsbarn på 70-årsdagen. Nu får vi hoppas att hon piggnar på sig snart och kommer hem till huset.

Idag gick hovet ut i pressen och berättade att det är en bebis på väg. Kronprinsessan Victoria och Prins Daniel ska bli föräldrar i början på nästa år. Vilken press det måste ha varit ända sen bröllopet förra året. Det blev ingen bebis inom ett år men herregud. Det kan inte vara lätt att hela tiden ha miljontals ögon på sig som spekulerar vilt. Att inte kunna klä sig som man vill utan att människor kanske ser en mage eller inte. Nu är det en liten prinsessa eller en liten prins på väg och jag hoppas att det kommer att gå jättebra.
Jag önskar grattis och lycka till till vårat Kronprinsesspar.

Igår var det en sån där jobbig dag på alla sätt och vis. Vaknade med ont i magen och skulle försöka att inte visa något för barnen. Mitt på dagen bar vi iväg till Gävle för att uträtta ett ärende. Några timmer senare åkte vi hem allihopa glada och lyckliga. Humöret var på topp och det kunde inte ha slutat bättre på en sån orolig dag.
Ok vad hände då? Jo, Robin var in till Transportstyrelsen och skrev prov för AM-kortet. Moppe alltså. Proven på körskolan har gått sisådär och körskoleläraren tycket inte han var redo för det riktiga provet. Vi beställde tid först i stan och fick i slutet på augusti och det tyckte jag var bra i fall han inte var redo. Men Robin ville något annat. Så jag rinde tillbaka och frågade om tid i Gävle och fick tid fyra dagar senare. Robin tyckte han var redo men jag var jätteorolig. Men, men han får väl prova en gång så får vi se tänkte jag. Medan vi satt där och väntade så var jag på bristningsgränsen till panik blandat med illamående. Det gällde ju att försöka hålla skenet uppe för Robins skull. När han äntligen gick ut från salen visade han inte en min och jag tänkte att nu får vi åka hem och boka en ny tid. Men så hör jag längre ner i trapphuset (Linus och Robin gick en bit före mig och Jennifer) "Give me five brorsan" från Linus och då släppte allt. Jag gick i kapp dom och fick bekräftat att det gått bra. Allt adrenalin i min kropp släppte och tårarna började rinna. Äntligen, som han kämpat nu är det klart och han behöver inte sitta och läsa den där boken mer på sommarlovet. Patrik som inte tänkt åka upp till oss igår efter jobbet kom hit i ren glädjerusning. Och igår kväll var dom till macken och tankade full tank sen tog Robin sina syskon i tur och ordning ut på byn en sväng.
Nu blir mitt jobb att ringa till körskolan och berätta att han är klar och att han klarade skrivningen på FÖRSTA försöket.
Grattis min stora älskade son till moppe-kortet. Det här är stort, större än man kan ana.

Idag den 16 maj skulle morfar ha fyllt 85 år. Nu blev det inte så. Tårar som jag aldrig trodde skulle ta slut. Tårarna på kinderna har torkat men i mitt hjärta fortsätter dom att rinna. Jag får försöka tänka på att han har fest på små rosa fluffiga moln. Uppe i himlen där min morfar är har han det bra.

Äntligen (om jag nu får säga så) har morfar fått somna in. I drygt 9 år har han haft det jobbigt med sjukdomen. När han blev sjuk sa dom att vi kunde vänta oss att han skulle vara kvar bland oss i 4-5 år men han kämpade i många fler år än så. En stor bit av mitt hjärta är borta. Min älskade morfar som var den bästa av alla. Tårar som aldrig vill sluta rinna. Men inne i min själ vet jag att han har det jättebra uppe i himlen. Fri från sjukdomen som gjorde att han inte visste vem han var till slut. Han kunde inte välja en finare dag att vandra vidare i alla fall. Solen värmer skönt och sommaren är på väg på riktigt. Det blev som vi trodde att morfar inte fick uppleva sin 85-årsdag som är den 16 maj. Jag ska alltid minnas morfar som han var innan han blev sjuk. En busig, pillemarisk fantastisk finsnickare. Och det bästa av allt så var han min morfar. Sov gott kära morfar nu när du äntligen fått ro i kroppen.

Det är dåligt med kommentarer just nu. Jag har ju blivit duktigare med att lägga in bilder och då vore det roligt att få respons på dom också. Jag vet ju att ni bloggläsare finns så varför inte slänga in en liten kommentar ibland. För min del räcker det med ett litet Hej!

Fredag och mys i soffan. Tonåringen är i stan men väntas hem när som helst och mammas lilla prinsessa är på disco. Hon börjar bli stor nu. Tog en lång sovmorgon i morse och det var skönt. Sen hade jag ett inspirerande möte mitt på dagen som gjorde mig glad. När jag hämtat Jenkan från skolan begav vi oss till Sabina och Ebba för att leka och prata lite skit om allt och ingenting. Nu ska vi ta det lugnt i helgen och börjar i morgon med en innebandymatch hemma i vår lilla hall.

Jag har totalt glömt bort att fira bloggen som fyllde två år i tisdags. Jag är glad att den finns och hoppas några till tycker det. Nog om detta.
Uppe med tuppen i morse och gjorde sällskap med Patrik till jobbet, men först lämnade vi barnen i skolan. Vi har bara en bil nu igen så jag följer med på morgonen och hämtar honom på eftermiddagen. Struligt värre men vi kanske får ordning på den andra bilen snart förhoppningsvis.
Sen var det till att åka hem och göra mig i ordning för en runda på stan med Sabina. Lika trevligt som vanligt. Mycket att prata om och så fick jag med mig några kassar hem med bland annat byxor till Linus och lite pyssel som Jenkan och jag hållt på med i eftermiddag.
Sen ringde mamma och bjöd på mat. Fyllda pannkakor som jag aldrig gjort men det är ju hur gott som helst. Det tyckte dom andra också så nu blir det att steka pannkakor och fylla dom någon dag. Det är ju så lätt att göra också. Längsta tiden är väl att steka dom rackarna först. Tack snälla mamma för maten. Ja ok pappa också så klart. Kramisar.
I morgon väntar en ny runda till stan den här gången för att handla mat. Inte roligt men det måste göras.

Vi kom hem i lagom tid för att sätta oss ner i soffan och titta på tv´n. Jag höll på att frysa ena tummen av mig men som tur var gick vi in i affären på vägen och då fick den komma in i värmen lite.
Halv åtta hos mig. Det är ett ganska roligt program. Matlagningstv är aldrig fel då man kan få många bra tips och nyheter. Jag tycker man alltid (eller för det mesta i alla fall) kör samma spår och samma recept hela tiden. Hurra för nyheter på middagsbordet.

Känner ingen kraft eller ork att göra något. Jag är förkyld som tusan och bara sover känns det som. Huvudet spränger, bihålorna spränger och näsan rinner. Det finns inget som är roligt nu.
Idag är det söndag och barnen är lediga i morgon också. Sen börjar deras allvar och jag önskar det blev allvar för mig också snart. Men jag kan ju inte göra annat än att söka massa jobb och hoppas på det bästa.
Snön håller på att försvinna. Vill jag det nu. Ja kanske det. Det är fint med snö men nu räcker det. Väntar på våren. Med den alldeles lagoma värmen som kommer innan sommarens heta luft som jag inte tycker om.

Känns så där lagom befogat för att ställa upp en minifotostudio på köksbordet nu. Borde börja packa men har ingen lust. Jag tänker som så att det hinner jag med. Jenkan har haft en kompis hemma här idag som just gick hem. Jag tar fram kameran och ska börja leka i stället för att göra iordning det som ska med i morgon. Men det är så kul att fota. Håller på att lära mig nya kameran för fullt. Inställningar mm.

Min julbukett som jag fick av Fredrik.


Lite smink som jag varit för snål för att köpa själv för det är så satans dyrt. I alla fall här hemma i Sverige. Hade tänkt köpa till mig själv i julklapp men gjorde inte det och tur var väl det. Jag har provat och nu vet jag att det passar perfekt till min känsliga hy. Så nu väntar shopping nästa gång vi kommer till USA.

Idag var det klart och Caroline fick besked att vi vann julkörskampen. Det innebär 20000 kronor till Grottan som hjälper dom hemlösa i Uppsala. Det var ett himla bra besked tycker jag. Prisutdelningen är söndagen den 16 januari och då ville ledningen på Gränby att Caroline skulle komma med sin kör för att uppträda igen. Det är så kul för då behöver vi inte vänta till den 27 januari innan vi får träffa kören och sjunga igen.

Inför sommaravslutningen köpte jag en ljuslila stickad tröja med hålmönster till Jennifer. Den är köpt på KappAhl och är i storlek 146-152. Hon har använt den ett fåtal gånger. Jag tror den har varit i tvätten max 3-4 ggr. Den har varit försvunnen länge nu. Jag har letat flera gånger på alla möjliga och omöjliga ställen där den kan ligga och i stugan letar jag varje gång vi är dit. Nu har jag tröttnat och gör härmed en efterlysning. Jag vete fasiken var tröjan är och aldrig någonsin har det försvunnit något på alla år som barnen gått på dagis eller skola.

Har ni sett något eller kan ge tips om var den är....Ring mitt journummer 018-...........

Finns det en tomte??? Det är klart att tomten finns. Med röda kläder och vitt skägg. Eller???

Julen närmar sig med stormsteg. Idag var det avslutning för barnen. Killarna kom hem tidigt medan Jenkan fick gå några timmar längre. Förmiddagen spenderade jag i stan med mamma. Hjälpte henne med julklappsköp och hittade dom sista till mig också.
Men jag då, vad önskar jag mig. Vet ni....egentligen ingenting. Det jag önskar mig kan inte köpas för pengar. Viktigast är ju att barnen får något under granen och rättvist ska det vara. Men nu och då menar jag NU har jag handlat allt som jag har tänkt.
Men granen då. Vi har haft plast i några år nu men jag är trött på den. Och inga påhopp för det tack, jag vet att det inte är på riktigt då!!!! Jag kommer ihåg när jag, pappa och farfar var ut i skogen och högg granar men det är många år sedan nu. Men jag vill ha en gran från skogen i år och jag vill hugga den själv. Stora frågan är var jag ska gå bara???
Maten då??? Ja vad ska man säga. Vi ska bort på julafton och vi ska bort på juldagen. Då väntar julmat så jag har faktiskt inte planerat någon stor julmiddag här hemma. Det är klart att vissa saker som skinka, sill, köttbullar och prinskorv finns men inget avancerat. Vi kommer nog att önska tacos efter dom där dagarna även om det inte är fredag.
En sak som vi inte gjort i år (än) och som jag saknar är glöggkväll med familjen Mattsson. Vi har inte ens pratat om det men vad ska vi göra då när frun i huset är sjuk. Krya på dig Sabina så hoppas jag vi kan ta den där kvällen efter jul i stället.

Vaknade (igen) med världens huvudvärk och ont i halsen men ingen feber. Låg i sängen medan dom andra åt frukost och klev upp för att säga hej då. Näst sista skoldagen innan jullovet. Det ska bli skönt med barnen hemma på dagarna och så kan vi sova länge utan att ställa klockan. För Patrik är det fyra dagar kvar sen är han också hemma till den 10 januari.  
Pallrade mig in i duschen för att åka vidare till stan och möta upp mamma. Mer julklappsköp stod på schemat. Jag tyckte jag åkte in tidigt till stan och var väl ovanligt dum när jag trodde att jag skulle vara nästan själv. På Ica maxi var det mycket folk i affären men i kassorna var det tomt som tur var. Sen styrde vi kosan söderut till diverse butiker och gjorde lyckade fynd. Haha mer än så avslöjar jag inte för man vet aldrig vem som läser här. MEN hur tänker folk egentligen........Panik och trångt på parkeringsplatserna och folk som ska fram till varje pris. Man kan ju bara sitta i sin egen bil och skratta åt eländet.
Nu har jag och Jenkan precis avslutat ett papperkaksbak och så väntar vi på att kasslern ska bli klar i ugnen. Ja just det riset ska ju också kokas. Hej så länge.

Nu har jag alltså fått ihop 500 inlägg.
Ska jag skriva något vettigt i det 500:e inlägget??? Nej det struntar jag i.

Mot oändligheten och vidare......................

Titta vad som kom med posten igår. Nu kan jag stoltsera riktigt mycket för nu har jag fått det på papper också att jag klarat utbildningen. Och idag har det gått iväg två jobbansökningar. Pratade med två mäklare som ville ha CV och nu är det alltså skickat. Oj vad duktig jag är. Länge sen jag kände mig så här duktig. Vi får väl se om det ger något resultat.

Igår var det kalas hela kvällen för Robin. Gäster kom och gick. Det var en liten skara som var här och grattade.  Vi väntar besök i helgen också och det blir skoj. Har äntligen kommit på ett sätt att få ner rumpan på alla samtidigt. Jag har köpt ett smidigt ihopfällbart bord som jag sätter in i vardagsrummet och sen inhandlades det sex klaffstolar igår på Ikea. Det gick jättebra och alla fick sitta utan att trängas. Problemet var att hitta en stor duk som jag kunde slänga på bordet (det är obehandlat) men det löste jag med en fin höst-gardinlängd. Det gick superbra och jag tror ingen såg att det var en sydd kanal i kanten heller.
Men dom som läser här vet det nu.....
Robin skrapade nästan ihop hela summan till en ny data och resten som fattas har vi lovat att hjälpa till med. Så jag tror att han var mycket nöjd med kvällen. Enda problemet nu är att den data han vill ha är slut men kommer nog hem inom en vecka. Nu är det bråttom!!!!!!
Nu väntar en lugn dag med minneskorttömning för mig. Det är inte så praktiskt med stora minneskort för då väntar man så länge med att tömma dom. Och har man dessutom tre kort så bara skjuter man upp problemet framför sig. Jag måste lära mig att fixa det på en gång så det inte hinner bli så mycket jobb.
Ikväll är det sista gången på kören också och då kommer Jennifer och Patrik åka med. Jennifer är på helspänn för hon ska sjunga Lady Gaga säger hon. Rah rah ah ah ah, Roma roma ma, Gaga ooh la la, Want your bad romance.