VeronicaOnLine

Nu har farmor fått vandra vidare till ett bättre ställe. Vi visste sen i tisdags att nu var det nära. Jag är bara så tacksam att hon slapp ligga så länge och lida. Det känns konstigt. Vem ska nu sticka våra raggisar? Jag är ändå glad att sista samtalet inte var så länge sedan och att hon då mådde bra. Hon hade ett bra liv och kunde bo hemma i ett stort hus ända tills nu när det här hände. Nu sitter hon nog med farfar och dricker eftermiddagskaffe med en smörgås till.
Sov gott farmor vi ses igen.