VeronicaOnLine

Man kan ju fråga sig vad det är som gör att man sätter sig i bilen en fredagkväll och åker två timmar för att se på.........innebandy. Svaret är enkelt. Jag har fastnat. I spelet, i laget, i gemenskapen.
Jag satte mig vid ratten och tänkte bara köra en bit så Patrik fick vila. Den biten blev hela vägen upp. Men det gick bra. Med Patrik halvt slumrande bredvid mig och Jennifer spelandes i baksätet så var vi framme tidigare än vad vi hade hoppats på. Vilken tur för oss att vi hade lite tid på oss för vi hade inte hunnit äta innan vi åkte så vi letade upp Donken som fick sig ett besök av oss. Inte den allra bästa maten men man blir lite mätt i alla fall. Vi letade upp våra platser och till vår förvåning så upptäckte vi att just på vår rad satt det flera SIBK-supportrar. Nu var det dags att heja fram våra killar mot hemmalaget Falun. Redan innan dom två första minuterna hade gått så hade vi tagit ledningen med det första målet. Sen rullade det på. Målskyttar var i ordningen Mattias Samuelsson, Mika Kohonen, Joakim Olsson och till Jennifers stora lycka så kom målet av Hannes Öhman till slut.
Det var så himla skönt att komma iväg efter en jobbig förmiddag.

Skönt med lite vila i sista perioden :)