Ett frågetecken eller tre
Vet egentligen inte vad jag ska skriva.....
Och då kanske jag ska låta bli eller???
Ett frågetecken eller tre!!!
Den stora frågan är väl egentligen vad som rör sig i mitt huvud. Just nu är det väldigt mycket. Hinner inte. Hur i hela friden har människor tid att jobba heltid? Ja, inte vet jag.
I måndags började jag jobba. Långt ifrån heltid och det är ganska skönt. När arbetspasset var slut i måndags åkte jag hem och la mig i fåtöljen och SOV i nästan två timmar. Jag gick som en zombie hela eftermiddagen och kvällen. Första passet blev det jobbigaste. Nere på församlingsgården, på öppna förskolan och så var det sopplunch. Allt var nytt för mig från människorna till lokalerna till personalen. Nu har jag tur att det är en väldigt lättsam personal att jobba med. Och alla småbarn som låter. Hur jobbigt kan det vara på en skala? Jo det ska jag tala om att det kan var väldigt jobbigt. Här hemma i huset finns det inga småbarn längre dom börjar bli stora. Det är klart att dom också kan låta men det är på ett annat sätt. Första dagen gick väl si så där och andra dagen gick bättre. Då var vi till Skuttunge på öppna förskolan och där var det smörgåsfika. Mycket lättare alltså. Och idag var jag tillbaka på hemmaplan. Vi slutade tidigt och det var så skönt. Allt flöt på bra och idag hann jag även med vara med på sångsamlingen. Men visst märks det att jag inte är van med små knattar.
Första veckan är därmed avklarad och jag har ledigt torsdag och fredag. Nu är det 6 veckor kvar att jobba innan jag får semester. Och till hösten får vi se vad som väntar.
Har fått ihop ett långt inlägg och visste från början inte vad jag skulle skriva. Jag tänkte väl att nu fick det vara slut med bloggande. Men inte då, sätter jag igång så bara kommer det. Det känns skönt att skriva av sig. För min egen skull. Men inlägget blev väl kanske inte som jag brukar skriva inlägg......men vem bryr sig?
Och då kanske jag ska låta bli eller???
Ett frågetecken eller tre!!!
Den stora frågan är väl egentligen vad som rör sig i mitt huvud. Just nu är det väldigt mycket. Hinner inte. Hur i hela friden har människor tid att jobba heltid? Ja, inte vet jag.
I måndags började jag jobba. Långt ifrån heltid och det är ganska skönt. När arbetspasset var slut i måndags åkte jag hem och la mig i fåtöljen och SOV i nästan två timmar. Jag gick som en zombie hela eftermiddagen och kvällen. Första passet blev det jobbigaste. Nere på församlingsgården, på öppna förskolan och så var det sopplunch. Allt var nytt för mig från människorna till lokalerna till personalen. Nu har jag tur att det är en väldigt lättsam personal att jobba med. Och alla småbarn som låter. Hur jobbigt kan det vara på en skala? Jo det ska jag tala om att det kan var väldigt jobbigt. Här hemma i huset finns det inga småbarn längre dom börjar bli stora. Det är klart att dom också kan låta men det är på ett annat sätt. Första dagen gick väl si så där och andra dagen gick bättre. Då var vi till Skuttunge på öppna förskolan och där var det smörgåsfika. Mycket lättare alltså. Och idag var jag tillbaka på hemmaplan. Vi slutade tidigt och det var så skönt. Allt flöt på bra och idag hann jag även med vara med på sångsamlingen. Men visst märks det att jag inte är van med små knattar.
Första veckan är därmed avklarad och jag har ledigt torsdag och fredag. Nu är det 6 veckor kvar att jobba innan jag får semester. Och till hösten får vi se vad som väntar.
Har fått ihop ett långt inlägg och visste från början inte vad jag skulle skriva. Jag tänkte väl att nu fick det vara slut med bloggande. Men inte då, sätter jag igång så bara kommer det. Det känns skönt att skriva av sig. För min egen skull. Men inlägget blev väl kanske inte som jag brukar skriva inlägg......men vem bryr sig?
Jag ger Er alla mina vänner som tittar in här en varsinn tulpan. Alla mammor som har Mors-dag på söndag och alla pappor för att ni står ut med oss mammor.
Kommentarer
Postat av: Ingrid Kristina
Snygg tulpan.Bra träning till du får barnbarn men du blir ju bara farmor först kan man tro.
Postat av: mamma
Tack snälla för den fina tulpanen Kram.
Postat av: Anita Spännare
Lycka till med jobbet. Du vänjer dej snart med de små barnen. Du har ju gjort det förut.
Lycka till
Postat av: Ingela
Fortsätt skriv! Jag gillar inblicken i din vardag, bor ju lite ocentralt så det är svårt att delta aktivt. Kul med lite jobb igen, men jag kan förstå att det känns ovant. Själv beundrar jag människor som fixar att jobba med andras barn, skulle inte stå ut någon längre stund...
Trackback
