VeronicaOnLine

Idag var det då äntligen dags att plocka ut s80:in från plåtverkstaden. Efter många samtal och mycket tjat var den färdig. Det har ju "bara" tagit två och en halv månad. Inte riktigt vad dom lovade från början men vad ska man göra då. Det fanns inget val om man säger så. Igår ringde dom från biluthyrningen och sa att vi inte kunde behålla hyrbilen som vi hade. Det var strul med en missad besiktning. Men dom lovade att vi skulle få en annan bil. Det tar ju aldrig slut med krånglet. Jag ringde plåten och sa att vi inte kunde ha hyrbilen kvar och bad dom skynda med svärmors bil. Det var inte så mycket kvar och han nästan lovade mig att den skulle vara klar till i morgon alltså idag. Men lovat har dom gjort några veckor nu så jag vågade inte hoppas. Jag ringde till svärmor och frågade om hon ville följa med och byta hyrbilen i alla fall. Sa inget om hennes bil. Men idag vid lunch ringde jag och fick klartecken att bilen skulle bli färdig. Lycka. Jag packade in Jennifer, svärmor och svärfar i hyrbilen och åkte iväg till stan. Jag körde. Vid tretiden på eftermiddagen ringde dom och sa att NU var bilen klar. Rengjord invändig och nytvättad på utsidan. Den var himla fin. Svärmor envisades med att jag skulle köra. Så när jag satt mig vid ratten bad jag att han (bilen alltså) skulle vara snäll med mig. Det gick lysande vi kom hem ordentligt och jag körde hela vägen. Nu står den så snällt i vårat garage för den måste stå inne över natten så den inte fryser ihop eftersom den var nytvättad. Ett orosmoment har släppt, jag är glad. Nu kan dom åka sin fina s80 igen.

Se så fin och hel den är

Gick och la mig igår med världens huvudvärk. Vaknade idag med världens huvudvärk. Beslutade att jag skulle ta det lugnt idag. Efter en god nyttigt sallade till lunch tog jag tag i massa kort som jag hade låg på mina minneskort. Det gäller att inte spara för länge med att sortera och rensa för det går in ganska många kort på dessa och då känns det hopplöst att försöka få någon ordning på dom. Först gick jag igenom dopet på söta lilla Tor. Hur gullig som helst och verkade älska kameran. Dom bästa förde jag över på ett minne som kommer att skickas ner till kusinen. 

När det var klart gick jag igenom lite andra kort och kom på att jag trivs bakom kameran. Det är värre framför. Ska försöka få till en familjebild på oss få se hur det ska gå till. Jag funderar att gå ännu en fotokurs. Men om det hjälper vet jag inte. Det är väl träning och åter träning som man blir bättre på. Sen har jag några riktigt bra böcker som jag läser och bläddrar i lite nu och då. Tycker att det är himla svårt att fota inomhus när man inte har tillräckligt med ljus. Speciellt i kyrkor där ljuset är värdelöst tur att det inte händer så ofta. 

 

 

Nej nu får det vara nog med snön. Det räcker med det som ligger på marken. I morse var det fint och kallt. Dom hade varnat på radion att stormen skulle komma men hur ofta har dom rätt när det gäller vädret??? Jaja, tog bilen i alla fall in till stan där jag mötte upp Sabina på IKEA. När vi hade skrotat en timme åt vi lunch och då hade det börjat yra omkring snö. Innan vi klev in i bilen var det full storm ute. Det var lite läskigt att åka men vad ska man göra då. Sen finns det dårar som inte har något vett i skallen när det gäller halka. En bil körde om oss i väldigt hög fart. Jag har alltid tyckt om att köra och åka bil men efter olyckan är jag mer reserverad jag tycker att minsta lilla hinder är otäckt. Som tex idag då det snöar och blåser mycket. Men det är väl en bland många saker som jag måste lära mig. Jag tycker jag är väldigt duktig som kör överhuvudtaget. Det blev lite handlat till stugan och nya köket som komma skall. Kanske lite tidigt att börja inhandla piff-saker men kunde inte låta bli. Det kommer att bli såååå snyggt.
På väg hem ringde jag och avbokade två saker till som jag hade planerat. Det var Jennifer som skulle in till stan för att klippa sig men som tur var förstod Helene (frisören) att jag inte skulle dyka upp. Hon hade räknat med det. Sen hade jag planerat att åka in till stan en tredje gång idag för att äta middag med Anita och Jenny. Men nu fick vi skjuta på det. Pratade med Anita som själv stod med luren och undrade om hon skulle ringa och avboka. Skönt med människor som förstår. Vi bestämde att vi skulle gå ut om två veckor i stället.
Nu blir det en stilla kväll med familjen i stället och det är inte fy skam det heller.

Idag hade alla barn data och spelförbud. Ibland behövs det för att komma tillbaka till verkligheten. Robin bestämde redan igår att han skulle laga mat idag, så på eftermiddagen satt han och funderade vid köksbordet. Långtråkigt var bara förnamnet. Både Linus och Jennifer var hos kompisar så det var bara jag och Robin hemma. Jag tyckte att han kunde baka bröd till maten och det nappade han på direkt. Baguett fick det bli. Dom blev nästan klara innan jag började min taxirunda. Först plocka upp Linus sen till nästa för att plocka upp Jennifer och till slut Patrik. När vi kom hem ville Robin ha moraliskt stöd i köket. Jag höll mig på armlängds avstånd medan Robin skötte kastrullerna. Pasta och sås stod på menyn. Såsen var så jättegod att jag aldrig ville sluta äta. Jag har egentligen lessnat på pasta men det här var riktigt gott. Den innehöll krossade tomater, gul lök, rivna morötter, creme fraise, chilisås och kryddor. Det är kul att han visar sådana talanger för då får han göra det igen.

Efter innebandyn lämnade vi Jenkan hos mormor och morfar sen åkte resten till stugan. Vi hade planer på att byta ut köket. När Patrik stängde butiken i stan fick dom skåp över som vi tänkte använda. Vi fick lite beslutsångest när vi kom upp och började fundera om det verkligen var värt det. Det är ju inte bara att riva och bygga upp och tro att allt blir bra. Nej, det ska planeras för nya uttag och var skåpen ska stå. Sen när vi ändå håller på ska vi förbereda för diskmaskin tänkte vi. Det går åt mindre vatten med en diskmaskinsdisk än om jag ska handdiska flera gånger om dagen. När vi började fundera så var det lika bra att sätta nytt tak och lägga nytt golv.  Nu hade vi alltså fått kalla fötter. Mäta, mäta och åter mäta. Får allt plats eller??? Tänka, tänka. Det gick lite trögt och vi satt och ojade oss länge och bara tittade på varandra. Till slut sa Patrik att jag skulle plocka ur skåpen....han var redo. När det var klart så slog han första slaget genom ett överskåp med kofoten. Jag stod med ryggen till så jag blev rädd och lyfte säkert en meter från golvet när jag hoppade till. Nu fanns det ingen återvändo. Rivningen hade börjat. Före och efter bilder får ni se sen men ni kan få se ett tomt kök.

 

         


Medan vi demonterade kök roade sig killarna med Xbox tillsammans med kompisen Rasmus. Snart är det sommar och då kommer grabbarna att bo i båten med varsitt fiskespö i handen om jag får gissa.


När vi åkte hemåt på söndagen hade vi fullt lass på kärran.

I lördags var vi till Österby och spelade innebandy. Det började tungt och vi fick vänta till andra halvlek innan det blev mål. Otur nog var det hemmalaget som gjorde det första målet. Det fortsatte gå tungt men sen var det som att trycka på en knapp. Killarna fick spring i benen och fick in tre mål på någon minut bara. Då hade det andra laget inte en chans för målisen höll ettan och BBK vannn med 1-3.

Grattis på födelsedagen. Jag missade tårtan så det får jag ta igen senare. Hoppas du fick en bra dag med besök och lite presenter. Fotot är taget av Patrik när vi var i USA februari 2009.

I onsags när mamma och pappa kom förbi så ville Jenkan göra en kladdkaka. Det roligaste var nog att slicka skålen.

Rubriken säger väl allt.....
Idag har jag gjort något som jag inte vet när jag gjorde senast. Jag har spenderat flera timmar på stan med bror min. Dert var så kul att träffas utan massa barn som vill ha uppmärksamhet hela tiden. I och för sig så var det inget roligt vi gjorde men att träffas är skoj bara det. Vi började vår vandring på Kvantum bland mathyllor och när maten var inhandlad åkte vi iväg och käkade lunch. Tänk dig att äta utan barn, det är rena rama lyxen. I min mage hamnade en plocksallad och Fredrik lyxade till sig med en kebabtallrik. Mätta och belåtna skulle jag leta efter en snowracer. Men herregud säger jag bara. Hur sjutton i min vildaste fantasi skulle jag kunna tro att det finns några sådana kvar att köpa när vi har haft det här underbara vintervädret. Efter fem affärer gav jag upp och kom därför hem med en bräda eller vad det nu heter. Linus har nämligen utflykt i pulkabacken i morgon med matsäck och allt. Nu var det då dags för brorsan att lämna mig för att åka och hämta gullungarna på dagis. Även lilla Ida har blivit stor nog att börja på dagis.
Det var riktigt roligt idag och det kommer jag ha med mig länge.

Fortfarande håller vintern oss i ett stadigt grepp. Det är tur att man har kompisar som gör mig sällskap på dagarna för att få dom att gå. Igår var det dags att träffa Jenny efter nästan två månader då vi inte träffats. Hon kom till mig och vi snicksnackade tre timmar innan jag var tvungen att hämta barnen från skolan. Det blev mycket prat om allt möjligt allt från backpack-resor till passande killar för singel-Jenny. Det var roligt att ses.
Idag var det dags att göra besök hos nästa vän. Jag rejsade iväg med bilen över skogarna för att göra Sabina sällskap några timmar. Med mig hade jag årets första (för min del) semlor. Men där är jag inte som alla andra för jag köper semla utan mandelmassa. Usch och fy för mandelmassa men det går även att peta bort om det inte finns utan. Dom var riktigt goda. Där gick snacket om inredning och vårens förhoppningsvis kommande båtresa. Jag levererade även ett gäng namnhalsband så nu hoppas jag att dom sprider sig så jag får nya beställningar.

 

Sitter här i fåtöljen framför tv´n och har gått igenom bilder från igår. Vi var upp till Delsbo för att gå på dop. Det var min kusins barn som döptes. Vi åkte upp i fredags och sov på världens läskigaste ställe. Jag tyckte att det spökade i väggarna så jag hade lite svårt att sova. Vi var nästan själva på stället så det var jätteödsligt och tomt. Vi kom upp ganska sent och på kvällen när vi kom upp började vi med att spela biljard. Det gick väl sisådar det var första gången jag spelade. På lördagen var det då dags att åka till Delsbo kyrka där dopet skulle hållas. Storebror Atle fick hjälpa till i kyrkan. När allt var klart i kyrkan var det mat och tårta i församlingshemmet strax intill. Det var mycket gott. Sen bar det av dom drygt 24 milen hem igen för att tidigt på söndag (alltså idag) spela innebandy. Det gick sakta men säkert hem jag satt vid ratten och Patrik sov. Vi klev precis in genom dörren när Robinson började.

         

 

    

 

Hela familjen Olsson


Lille Tor


Storebror Atle


Tor fick bland annat en ägg-stol från IKEA som han såg ut att trivas bra i

Idag fyller min mamma 56 år. Eftersom vi spenderar dagen i Delsbo så får vi ta och gratta dig "på riktigt" någon annan dag. Vi ser fram emot en lugn dag senare med kaffe och tårta. Jag vill ge alla dagens kramar till dig mamma.

Igår var det så fint väder. Kallt men soligt så jag hade bestämt att jag skulle ta ut kameran en sväng idag. Men i morse när jag vaknade upp ur dvalan var det inte så fint, dimmigt och molnigt. Efter duschen åkte mysbyxorna fram och dom har inte lämnat mina ben förutom när jag hämtade barnen från skolan. Kors i taket så gjorde jag en sallad till lunch i stället för att vräka i mig sjuttioelva mackor. Jag kände mig så duktig så. På eftermiddagen fick jag för mig att ta fram kameran i alla fall så jag byggde en liten studio på köksbordet. Modell fick bli mina vackra tulpaner som jag köpt till mig själv i söndags när vi handlade på Kvantum. Och så hade jag sparat en hjärtepotatis som börjar bli grön och så börjar den skjuta ut skott.

 

Idag fyller bloggen 1 år. Startade den ett tag innan vi skulle resa till USA i februari för att mamma och pappa skulle kunna följa vårat äventyr där. Jag tänkte att det bara kommer att vara jag plus en massa fjortisar som bloggar. Men ju mer jag tittar på blogg.se desto mer förstår jag att jag är långt ifrån ensam om detta om man som jag är över 30. Bland annat följer jag några fotobloggar som är jättebra och där jag får många tips ifrån, en annan är en mamma som har 1 barn som bloggar om familjen och deras husbygge. En blogg som jag hittade var en mormor över 55 som bloggade för sina barnbarn. Alltså var det min motsatta sida. En sak till som jag vet men inte kan sätta siffror på är hur många som läser min blogg. Det kryper fram lite här och där att människor ser mina bilder och läser om mig och min familjs vardag. Jag tycker fortfarande det är himla roligt att skriva och skriver bara för min egen skull. Jag menar att alla som vill är välkomna att läsa men det är mina tankar och mina värderingar. Det skulle vara roligt om alla som är in här ibland och läser vill skriva en kommentar. Eller vågar ni inte???
Några har jag koll på men det finns fler.....det vet jag.
Så här har ni alltså en helt vanlig trebarnsmamma som hellre pratar än skriver men som trots alla hinder skriver så det glöder om fingrarna. I alla fall ibland. Och alla får tycka som man vill om att blogga är en fjortisgrej eller inte. För så länge jag vet att det finns intresse för bloggen så kommer jag att skriva.

Igår var vi upp till stugan för att titta till den. Vi fick börja med att skotta fram en plats att parkera bilen på. Medan Patrik gjorde det gick Jennifer och jag ner till båtplatsen. Det var plogat fram till vändplatsen men inte ut längs bryggan. Vi tittade också till barnens kompisars stuga och det såg bra ut.  När sen Patrik hade skottat fram en gång till stugan gick vi in och tyckte det var väldigt varmt. Men det var bara det att ute var det -20 grader så det är klart att allt är varmare än det. Så när vi tog fram termometern var det bara 2 grader inne. Men det var i alla fall plusgrader. Allt såg bra ut och vi vred upp elementen lite till. Luftvärmepumpen går inte när det är så kallt. Jag plockade ner adventsstjärnan i köksfönstret och tog fram sakerna som jag köpt till stugan i USA. Det var en tavla och lite smågrejer. Jag har upptäkt att det är svårt att hitta saker med båt-tema här hemma. Tips önskas om det är någon som har. Patrik tog även mått på varmvattenberedaren för den har slutat fungera så vi behöver en ny. Som tur är så är den ganska liten så det är inte en hel förmögenhet som det kommer att kosta, bara en halv.

Västlands kyrka som jag tycker är så fin

         

 

         

 

 

Jaha nu sitter jag här igen och klockan är snart halv två. Igår kom vi hem från vår resa och det är krångligt med tiden så när jag skulle gå och lägga mig kunde jag inte sova. USA ligger sex timmar efter oss och i och med det åkte vi hem på torsdagen USA-tid för att landa i Sverige på fredagmorgon Sverige-tid. Det vara natt för oss men för att försöka anpassa sig så var vi tvungna att hålla oss vakna. Det lyckades inte så bra så vi alla somnade utom Robin för han ville spela sitt nya spel till xboxen som han köpt. Efter två timmars sömn i soffan ringde pappa och ville bli insläppt så jag tvingade mig att gå upp. Mamma hade lånat vår bil så pappa kom för att hämta henne. Vi väckte barnen och med lite mat i magen kändes allt ok. Jag tänkte inte ta tag i packningen förrän senare så det var ingen brådska. Vid tio gick barnen upp och la sig för att sova. Jag tror att dom somnade ganska fort. Patrik satte sig vid köksbordet för att kolla upp nya navigatorn till båten och jag slog mig ner framför tv´n. Datorn åkte upp i knät och plötsligt var klockan efter midnatt. Det kurrade i magen men den fick ingenting. Varken Patrik eller jag var trötta för det var ju eftermiddag för oss. Jag brukar tjata om när man byter till sommartid respektive vintertid och då tycker Patrik att man kan inte tänka så. Men det ska jag tala om att det kan man visst det. Kroppen är ju van att gå upp, äta, sova och för att inte tala om när mörkret kommer tidigare. Hur som helst var klockan två innan vi gick och la oss. Jag var superpigg och inte ens med tvång kunde jag sluta ögonen. När det hade gått en halvtimme klev jag upp igen. Jag började packa upp och sortera kläder och inhandlade prylar i högar så det skulle vara lätt för alla att ta reda på sina saker. När jag till slut tvingade mig i säng var klockan kvart i fem och då var det flera timmar sen UNT hade kommit. Och så i morse blev vi väckta tjugo över elva av att det ringde. Det var en mamma som frågade om vi visste att vi skulle stå i kiosken i sporthallen. F....n NEEJ det vet vi inte. Men det var bara att pallra sig upp och glömma alla planer för dagen. Vi hade tänkt ta det lungt och sen fyller Jacob 1 år så dit skulle vi klockan två. Efter det var det julmiddag hemma hos mamma och pappa och lite julklappsutdelning. Det blev ett kort firande hos Jacob utav en liten skara i familjen sen blev det en senare middag hos mamsen och papsen.

Det är just det här jag menar med medaljens baksida....allt kan inte vara bra hela tiden.
Vi har haft det otroligt skönt borta men hemma är ändå hemma.

 

Men det kommer inte att stoppa oss för att planera nästa resa till staterna.

Men snälla Gud om det finns en sådan då vill vi ha lite mer värme!!!!

Nu är semesterfirarna på väg hem. Snygg familjebild eller hur???

Här kommer sista bilderna från promenaden i stan idag. Patrik och jag var ner själva mellan städningen och packningen. Nu är allt klart med både städningen och vägningen av väskorna. Ska krypa till kojs snart för i morgon kommer väckarklockan att stå på halv sex.

    

   

Idag har vi haft besök av mäklaren som sålde huset till svärmor och svärfar. Hon kommer från Sverige och vi är bekanta med hennes pappa genom Patriks jobb. Hennes mamma och pappa är här på besök så vi fick hela huset fullt med folk. Vi fick då se lille Erik och han var så söt. Han tyckte det var jättekul med Linus och Jennifer som lekte med honom. Jag fick många bra tips på allt möjligt medan grabbarna pratade fiske. Jag hade gjort ett halsband till Helena som jag tror uppskattades mycket.

         

Det gäller Att shoppa in i det sista. Vi tog en tur till Hobby lobby för Att titta igenom hyllorna med pärlor En gång till. Allt är billigt från början och nu är det 50% på alla pärlor. Förra veckan var det bara en del pärlor det var halva priset på men nu var det alla. Även silver berlockerna. Jag tror jag har Köpt färdigt nu för Ett tag framöver. Men man kan aldrig Vara säker.

 

Nära huset där vi bor finns det ett träd som ser lite läskigt ut. Det är dött så det har inga löv sen hänger det mossa på grenarna. I vinden ser det ut som spöken som fladdrar mot okända mål. Lite ändringar i färg mm så blev det ännu läskigare.

Robins drömbil.....

......tänk dig att gör epa av den där du.
Man behöver ha en stege i väskan för att komma in i bilen.

 

Igår tog vi bilen och åkte A1A. Det är den lilla vägen som går norrut längs med kusten. Med bara ett stenkast från havet såg vi hus där det ena var större än det andra. En del hus hade stora uppfarter med murar och grindar. Det skulle vara kul att veta vem som bor i vilket hus. Kanske har vi åkt förbi en kändis hus. Det är troligtvis en sak vi aldrig kommer att få veta. Mellan husen kunde man skymta havet på vissa ställen. Man kan säga att dom hade havet som närmsta granne. Så härlig.... Man kan drömma sig bort. Vi åkte i lugn takt och stannade inte förrän vi såg en surfshop efter ca en timmes bilkörning. Vi åkte samma väg tillbaka och jag var lika häpen då. Försökte fånga husen med kameran men tog bara några kort då jag ville se husen ordentligt och inte genom kameralinsen.

         

          

 

När vi närmade oss affärerna åkte vi förbi en cykelaffär där Robin ville stanna. Vi fick göra en padda för att komma dit. Av alla affärer och av alla ställen vi varit på har vi bara sett två stycken cykelaffärer. Det verkar som att dom inte cyklar här i byn. Det är lite konstigt för alla är så trevliga överallt. Men vid husen och på gatorna i områdena så ser man inte en människa. Alla är för sig själva och håller sig inomhus. Jag och Jennifer stannade i bilen för vi var för lata att orka gå in.

Idag har vi plockat ner julgranen. Barnen tog ner alla kulor sen fick granen stå och vänta på att vi skulle komma hem från dagens runda. Vi var till Jacksonville och handlade på BestBuy. När vi kom hem tog vi fram kartongen och packade ner granen. När den till slut var nere  så blev det tomt vid soffan där den stod. Jag ville genast plocka upp den igen. Egentligen hade den kunnat stå kvar några dagar till men vi ska väl börja så smått att se över alla saker innan vi åker hem. Det är plötsligt så nära till hemresan. Jag känner lite panik och vill handla lite till. Samtidigt som det finns hur mycket mer som helst att upptäcka. Hur som helst är julen över här i vårat USA-hus så här kommer dom sista bilderna runt julen.