VeronicaOnLine

Tänk vad dagarna går fort om man har något att göra. Vaknade vid nio utav att Jennifer i sängen bredvid min frågade om det var morgon. Jag tittade upp med ena ögat och konstaterade att det var morgon. Bra sa hon då går vi upp. Jag har upptäck att det inte är lätt för Jenkan att veta om det är morgon eller ej. Hon kan inte klockan än och så är det ljust hur länge som helst på kvällen och på morgonen kan klockan vara före fem när solen är framme. Det är tur att inte barnen är små längre och behöver passning flera gånger per natt. Jag har just nu ett stort behov av att sova har jag kommit fram till. För drygt en vecka sen när Jenkan var sjuk va hon uppe några timmar per natt flera nätter i rad och gissa om jag var helt slut. Fast ibland skulle jag vilja ha tillbaka småbarnstiden den var så himla mysig tex när dom låg i mitt knä och fick kvällsvällingen. Det är gränslös kärlek mellan ett barn och dess mamma.
Tillbaka till dagen....jag har tillbringat den med att måla IGEN. Lite blåfärg på panelen till stugan. Sen har jag dragit runt på gräsklipparen. Jag fick ta det i omgångar, gräsmattan är inte stor men jag har så jätteont i mina händer och gå och dra på en klippare som skakar som den är inte roligt. Tur att man kan ta det lungt emellanåt och gå in för att besöka soffan det är inte fel *fniss*.
Nej mina vänner nu ska jag ta och göra mig en kopp te sen ska jag gå och natta kudden.
God natt ses en annan dag // V