VeronicaOnLine

Vi vaknade upp på hotellrummet av att det knackade på dörren. Klockan var ju bara nio så vi undrade vad det var. Jag klev upp och tittade ut. Då var det en städerska som undrade när vi skulle åka så hon kunde komma in och städa rummet. Herregud ska man inte ens få sova ut i fred. Jag sa att hon skulle ge oss en timme innan vi blev färdiga sen kunde hon städa. Nu var det bara att kliva in i duchen och försöka vakna till. Efter utcheckningen åkte vi vidare söderut. Vi hade gps:en inställd på Fort Lauderdale. Det tog oss tre timmar att åka dit. När vi nästan var framme försökte vi knappa in adressen till min pappas kusin Lisbeth som har bott i Fort Lauderdale i ca 10 år. Vi hittade inte adressen i gps:en så vi fick ringa Lisbeths dotter som bor hemma i Sverige. Hon visste inte någon annan adress så vi fick ett telefonnummer som vi skulle ringa. När Lisbeth svarade förklarade jag vem jag var och frågade om vi fick komma och hälsa på en stund. Hon hade en läkartid inbokad som hon skulle gå på först så vi skulle ringa när vi närmade oss. Men efter en liten stund när vi lagt på luren ringde hennes man upp och ville guida oss. Jag frågade om läkartiden men hon hade avbokat den för att vi skulle komma. Jag ska tala om att det inte är lätt att bli guidad av en amerikan som inte kan ett ord svenska och jag som inte hittade någonstans. Vi kom överens om att vi skulle ta sikte på en stor gata sen skulle vi ringa igen. När vi äntligen hittade fram tog båda emot oss med stora öppna armar så vi var verkligen välkomna. Vi blev bjudna på läsk och satt och pratade en lång stund. Det märktes att Lisbeth blev jätteglad över vårat besök och visade oss runt i huset och på den pyttelilla gården. Stackars Michael fattade inte ett dugg utav vad vi pratade om men var glad att Lisbeth kunde prata svenska med någon som var på besök och inte bara i telefonen med hennes dotter.