Skidor
Den här vintern har varit och fortfarande är lite hysterisk tycker jag. Mycket snö och kallt som det inte har varit på hur länge som helst, i alla fall vad jag kommer ihåg. I och med det har skolan passat på att göra mycket vinteraktiviteter. I och för sig är det bra men har man barn som inte är intresserad av varken skidor eller skriskor så är det inte så lätt. Jag menar att man inte bara kan köpa utrustningar för flera tusen kronor som bara kommer att användas ett par tre gånger. I alla fall var det Jennifer som skulle åka skidor. Klassen har gjort det några gånger men då har hon fått gå på sidan av. Till saken hör den att det är bara hon som ensam tjej inte har skidor så jag kan förstå att hon också vill ha. Efter flera dagar i telefonen med både blocketannonser och sportaffärer i stan fick jag äntligen tag på skidor på Stadium. Köpa nytt var det inte på tal om men vad ska man göra då när allt är sålt och slut överallt. Så igår eftermiddag åkte vi in och handlade dom. Sen som jag var betalade jag och sen skulle dom montera bindningarna och Patrik hämta senare på kvällen. Jag var tvungen att åka hem för att få något i magen för att sen bege mig till stan för att sjunga ut. När jag kom hem efter kören var det en lycklig Jenkan jag mötte. Hon hade varit ute och åkt på tomten och det hade gått jättebra sa Patrik. Så det kommer att gå alldeles lysande i riktiga spår. I morse när vi skjutsade henne var hon lite nervös men vi sa att det skulle gå bra. Fröken vet ju att hon inte åkt förrut så hon kommer att få hjälp. Det ska bli kul att hämta henne i eftermiddag för att höra hur hon haft det.
När vi ändå var i stan levererade jag ett halsband. Jag har börjat göra namnsmycken och jag hinner inte göra ett förrän jag får nya beställningar. Det är så kul när någon vill ha det jag gör.
När vi ändå var i stan levererade jag ett halsband. Jag har börjat göra namnsmycken och jag hinner inte göra ett förrän jag får nya beställningar. Det är så kul när någon vill ha det jag gör.
Middag med vänner
Åh, så trevligt. Det var ett tag sen vi träffades men nu var det dags. Vi hade bestämt för två veckor sedan men då var det en snöstorm som stoppade oss. Jag tog bilen in och hämtade Jenny på vägen. Väl inne i stan mötte Anita upp oss utanför restaurangen. Vi beställde mat och satt och pratade flera timmar. När vi sen länmade stället så kändes det som att vi kunnat sitta hur länge som helst. Vi promenerade mot bilen allihopa och på väg hem blev det ännu mer prat. Det var så himla kul att träffas igen och jag hoppas det inte dröjer så lång tid till nästa gång.
Tack mina vänner för den här kvällen jag hade det jättetrevligt.
Tack mina vänner för den här kvällen jag hade det jättetrevligt.
Stockholm
Tänkte skriva att jag var i ett grått Stockholm. Men efter ett par timmar i Gallerian när jag steg ut på gatan så sken solen. Patrik är på möte hela dagen så jag följde med som sällskap i bilen. Har vandrat runt lite i stan och nu sitter jag och surfar runt på hotellet i väntan på att mötet ska bli klart. Jag tog med mig både datan och min bok så jag har att göra. Kameran är också med men det är så grått och trist ute så det blev tråkiga kort. Bilderna togs alltså innan solen tittade fram. Det första jag såg när jag klev ut från hotellet i morse var Vanna Rosenberg som gick och sjöng. Vilken röst hon har. Stadsteatern ligger i samma hus som hotellet och det var dit hon var på väg. Mötet blev så hastigt att jag inte tänkte på att frågade om jag fick fota henne. Hehe
I kväll väntar Let´s Dance och i morgon startar Melodifestivalen på tv.
I kväll väntar Let´s Dance och i morgon startar Melodifestivalen på tv.
Äntligen
Idag är det dags för att göra första turen in till stan för att sjunga igen. Texterna är utskrivna och humöret är på topp. Synd bara att Emma är hemma med magsjuka så jag får åka dit själv. Eller själv är jag ju inte, det är väl ca 350-400 till som sjunger och så har jag ju Lisa med mig.
Har just haft besök av mamma och mormor för en fika. Dom hade varit i stan på möte om morfar och sen hade dom handlat. Jag måste försöka få tid att åka till mormor för att hälsa på. Hon väntar på att vi kan komma och äta middag där någon dag. Sen har hon massa gardiner som jag ska gå igenom för att se om jag vill ha något till stugan. Annars ska hon kasta dom och det är ju synd. På tal om stugan är det fortsättning som gäller i helgen. Ringde just till ordförande i området för att klaga på skottningen. I lördags när vi kom ut så fick vi köra först genom en en meter hög vall sen var det inte plogat för fem öre på vägen till oss. Och som det är sagt ska dom ploga allt när dom ändå plogar till dom fasta boende. Vi har ju faktiskt en vinterbonad stuga och planerar att vara då är så mycket vi kan. Långt ifrån alla stugor är vinterbonade men det är våran så vi vill ju vara där. Får se om det hjälpte med telefonsamtalet. Men innan vi åker upp på lördag är det dags för innebandy igen. Medan den matchen är åker Patrik till stan och handlar gips och golvspån. Det är mycket kvar innan vi kan börja ta upp köksskåpen dit. Och så ska jag måla väggarna. Dom blir vita tror jag.
Har just haft besök av mamma och mormor för en fika. Dom hade varit i stan på möte om morfar och sen hade dom handlat. Jag måste försöka få tid att åka till mormor för att hälsa på. Hon väntar på att vi kan komma och äta middag där någon dag. Sen har hon massa gardiner som jag ska gå igenom för att se om jag vill ha något till stugan. Annars ska hon kasta dom och det är ju synd. På tal om stugan är det fortsättning som gäller i helgen. Ringde just till ordförande i området för att klaga på skottningen. I lördags när vi kom ut så fick vi köra först genom en en meter hög vall sen var det inte plogat för fem öre på vägen till oss. Och som det är sagt ska dom ploga allt när dom ändå plogar till dom fasta boende. Vi har ju faktiskt en vinterbonad stuga och planerar att vara då är så mycket vi kan. Långt ifrån alla stugor är vinterbonade men det är våran så vi vill ju vara där. Får se om det hjälpte med telefonsamtalet. Men innan vi åker upp på lördag är det dags för innebandy igen. Medan den matchen är åker Patrik till stan och handlar gips och golvspån. Det är mycket kvar innan vi kan börja ta upp köksskåpen dit. Och så ska jag måla väggarna. Dom blir vita tror jag.
Disa
Idag har Disa namnsdag. Disa är mormors syster som har varit borta i 18 år nu. Jag kommer ihåg en liten kraftig gumma med stor näsa och varma kramar (och en fantastisk kock av stekgröt). Hon bodde i Gästrikland där mormor kommer ifrån. Jag minns att när vi åkte dit när jag var barn så fick jag och min bror alltid handla godis i kiosken. Jag kommer ihåg att jag alltid handlade en påse jordnötsringar. Det var kanske nytt då. Vi la alltid ut en filt på altanen jag och min bror och åt av vårat godis. Än idag tänker jag på Disa när jag sitter och smaskar i mig jordnötsringar.
Jävla skitdag
.......började bra, i mitten katastrof och slutade ok.
Volvo s80
Idag var det då äntligen dags att plocka ut s80:in från plåtverkstaden. Efter många samtal och mycket tjat var den färdig. Det har ju "bara" tagit två och en halv månad. Inte riktigt vad dom lovade från början men vad ska man göra då. Det fanns inget val om man säger så. Igår ringde dom från biluthyrningen och sa att vi inte kunde behålla hyrbilen som vi hade. Det var strul med en missad besiktning. Men dom lovade att vi skulle få en annan bil. Det tar ju aldrig slut med krånglet. Jag ringde plåten och sa att vi inte kunde ha hyrbilen kvar och bad dom skynda med svärmors bil. Det var inte så mycket kvar och han nästan lovade mig att den skulle vara klar till i morgon alltså idag. Men lovat har dom gjort några veckor nu så jag vågade inte hoppas. Jag ringde till svärmor och frågade om hon ville följa med och byta hyrbilen i alla fall. Sa inget om hennes bil. Men idag vid lunch ringde jag och fick klartecken att bilen skulle bli färdig. Lycka. Jag packade in Jennifer, svärmor och svärfar i hyrbilen och åkte iväg till stan. Jag körde. Vid tretiden på eftermiddagen ringde dom och sa att NU var bilen klar. Rengjord invändig och nytvättad på utsidan. Den var himla fin. Svärmor envisades med att jag skulle köra. Så när jag satt mig vid ratten bad jag att han (bilen alltså) skulle vara snäll med mig. Det gick lysande vi kom hem ordentligt och jag körde hela vägen. Nu står den så snällt i vårat garage för den måste stå inne över natten så den inte fryser ihop eftersom den var nytvättad. Ett orosmoment har släppt, jag är glad. Nu kan dom åka sin fina s80 igen.
Se så fin och hel den är
Nu räcker det!!!
Nej nu får det vara nog med snön. Det räcker med det som ligger på marken. I morse var det fint och kallt. Dom hade varnat på radion att stormen skulle komma men hur ofta har dom rätt när det gäller vädret??? Jaja, tog bilen i alla fall in till stan där jag mötte upp Sabina på IKEA. När vi hade skrotat en timme åt vi lunch och då hade det börjat yra omkring snö. Innan vi klev in i bilen var det full storm ute. Det var lite läskigt att åka men vad ska man göra då. Sen finns det dårar som inte har något vett i skallen när det gäller halka. En bil körde om oss i väldigt hög fart. Jag har alltid tyckt om att köra och åka bil men efter olyckan är jag mer reserverad jag tycker att minsta lilla hinder är otäckt. Som tex idag då det snöar och blåser mycket. Men det är väl en bland många saker som jag måste lära mig. Jag tycker jag är väldigt duktig som kör överhuvudtaget. Det blev lite handlat till stugan och nya köket som komma skall. Kanske lite tidigt att börja inhandla piff-saker men kunde inte låta bli. Det kommer att bli såååå snyggt.
På väg hem ringde jag och avbokade två saker till som jag hade planerat. Det var Jennifer som skulle in till stan för att klippa sig men som tur var förstod Helene (frisören) att jag inte skulle dyka upp. Hon hade räknat med det. Sen hade jag planerat att åka in till stan en tredje gång idag för att äta middag med Anita och Jenny. Men nu fick vi skjuta på det. Pratade med Anita som själv stod med luren och undrade om hon skulle ringa och avboka. Skönt med människor som förstår. Vi bestämde att vi skulle gå ut om två veckor i stället.
Nu blir det en stilla kväll med familjen i stället och det är inte fy skam det heller.
På väg hem ringde jag och avbokade två saker till som jag hade planerat. Det var Jennifer som skulle in till stan för att klippa sig men som tur var förstod Helene (frisören) att jag inte skulle dyka upp. Hon hade räknat med det. Sen hade jag planerat att åka in till stan en tredje gång idag för att äta middag med Anita och Jenny. Men nu fick vi skjuta på det. Pratade med Anita som själv stod med luren och undrade om hon skulle ringa och avboka. Skönt med människor som förstår. Vi bestämde att vi skulle gå ut om två veckor i stället.
Nu blir det en stilla kväll med familjen i stället och det är inte fy skam det heller.
Kladdkaka
I onsags när mamma och pappa kom förbi så ville Jenkan göra en kladdkaka. Det roligaste var nog att slicka skålen.
Kvalitetstid med min bror
Rubriken säger väl allt.....
Idag har jag gjort något som jag inte vet när jag gjorde senast. Jag har spenderat flera timmar på stan med bror min. Dert var så kul att träffas utan massa barn som vill ha uppmärksamhet hela tiden. I och för sig så var det inget roligt vi gjorde men att träffas är skoj bara det. Vi började vår vandring på Kvantum bland mathyllor och när maten var inhandlad åkte vi iväg och käkade lunch. Tänk dig att äta utan barn, det är rena rama lyxen. I min mage hamnade en plocksallad och Fredrik lyxade till sig med en kebabtallrik. Mätta och belåtna skulle jag leta efter en snowracer. Men herregud säger jag bara. Hur sjutton i min vildaste fantasi skulle jag kunna tro att det finns några sådana kvar att köpa när vi har haft det här underbara vintervädret. Efter fem affärer gav jag upp och kom därför hem med en bräda eller vad det nu heter. Linus har nämligen utflykt i pulkabacken i morgon med matsäck och allt. Nu var det då dags för brorsan att lämna mig för att åka och hämta gullungarna på dagis. Även lilla Ida har blivit stor nog att börja på dagis.
Det var riktigt roligt idag och det kommer jag ha med mig länge.
Idag har jag gjort något som jag inte vet när jag gjorde senast. Jag har spenderat flera timmar på stan med bror min. Dert var så kul att träffas utan massa barn som vill ha uppmärksamhet hela tiden. I och för sig så var det inget roligt vi gjorde men att träffas är skoj bara det. Vi började vår vandring på Kvantum bland mathyllor och när maten var inhandlad åkte vi iväg och käkade lunch. Tänk dig att äta utan barn, det är rena rama lyxen. I min mage hamnade en plocksallad och Fredrik lyxade till sig med en kebabtallrik. Mätta och belåtna skulle jag leta efter en snowracer. Men herregud säger jag bara. Hur sjutton i min vildaste fantasi skulle jag kunna tro att det finns några sådana kvar att köpa när vi har haft det här underbara vintervädret. Efter fem affärer gav jag upp och kom därför hem med en bräda eller vad det nu heter. Linus har nämligen utflykt i pulkabacken i morgon med matsäck och allt. Nu var det då dags för brorsan att lämna mig för att åka och hämta gullungarna på dagis. Även lilla Ida har blivit stor nog att börja på dagis.
Det var riktigt roligt idag och det kommer jag ha med mig länge.
Medaljens baksida
Jaha nu sitter jag här igen och klockan är snart halv två. Igår kom vi hem från vår resa och det är krångligt med tiden så när jag skulle gå och lägga mig kunde jag inte sova. USA ligger sex timmar efter oss och i och med det åkte vi hem på torsdagen USA-tid för att landa i Sverige på fredagmorgon Sverige-tid. Det vara natt för oss men för att försöka anpassa sig så var vi tvungna att hålla oss vakna. Det lyckades inte så bra så vi alla somnade utom Robin för han ville spela sitt nya spel till xboxen som han köpt. Efter två timmars sömn i soffan ringde pappa och ville bli insläppt så jag tvingade mig att gå upp. Mamma hade lånat vår bil så pappa kom för att hämta henne. Vi väckte barnen och med lite mat i magen kändes allt ok. Jag tänkte inte ta tag i packningen förrän senare så det var ingen brådska. Vid tio gick barnen upp och la sig för att sova. Jag tror att dom somnade ganska fort. Patrik satte sig vid köksbordet för att kolla upp nya navigatorn till båten och jag slog mig ner framför tv´n. Datorn åkte upp i knät och plötsligt var klockan efter midnatt. Det kurrade i magen men den fick ingenting. Varken Patrik eller jag var trötta för det var ju eftermiddag för oss. Jag brukar tjata om när man byter till sommartid respektive vintertid och då tycker Patrik att man kan inte tänka så. Men det ska jag tala om att det kan man visst det. Kroppen är ju van att gå upp, äta, sova och för att inte tala om när mörkret kommer tidigare. Hur som helst var klockan två innan vi gick och la oss. Jag var superpigg och inte ens med tvång kunde jag sluta ögonen. När det hade gått en halvtimme klev jag upp igen. Jag började packa upp och sortera kläder och inhandlade prylar i högar så det skulle vara lätt för alla att ta reda på sina saker. När jag till slut tvingade mig i säng var klockan kvart i fem och då var det flera timmar sen UNT hade kommit. Och så i morse blev vi väckta tjugo över elva av att det ringde. Det var en mamma som frågade om vi visste att vi skulle stå i kiosken i sporthallen. F....n NEEJ det vet vi inte. Men det var bara att pallra sig upp och glömma alla planer för dagen. Vi hade tänkt ta det lungt och sen fyller Jacob 1 år så dit skulle vi klockan två. Efter det var det julmiddag hemma hos mamma och pappa och lite julklappsutdelning. Det blev ett kort firande hos Jacob utav en liten skara i familjen sen blev det en senare middag hos mamsen och papsen.
Det är just det här jag menar med medaljens baksida....allt kan inte vara bra hela tiden.
Vi har haft det otroligt skönt borta men hemma är ändå hemma.
Men det kommer inte att stoppa oss för att planera nästa resa till staterna.
Men snälla Gud om det finns en sådan då vill vi ha lite mer värme!!!!
12 timmar kvar...
...innan vi sitter i flygplanet.
Sitter framför tv´n i en röra av resväskor. Jag har haft ont i magen hela dagen. Jag tror det kallas resfeber. Det mesta ligger i väskorna nu men det är mycket att tänka på. Men det viktigaste är pengar, pass och oss själva. Vi har räknat med att vi ska köpa lite kläder bland annat.
Sitter framför tv´n i en röra av resväskor. Jag har haft ont i magen hela dagen. Jag tror det kallas resfeber. Det mesta ligger i väskorna nu men det är mycket att tänka på. Men det viktigaste är pengar, pass och oss själva. Vi har räknat med att vi ska köpa lite kläder bland annat.
- 7 °
I morse när vi vaknade var det - 7 grader. Patrik misstänkte det igår så han körde in bilen. När vi sen hade åkt med barnen till skolan och jag skjutsat Patrik till jobbet gick jag ut med min kamera på tomten. Det var så fint med frosten i gräset och på alla buskar. Det var riktigt kallt så jag hade både mössa och vantar på mig. Jag fick några bra bilder som jag vill dela med mig så klart.
Nybakta bullar och doft av pepparkakor
Min oro som jag hade igår har varit näst intill borta idag. Jag blev sjukskriven två veckor så nu känns det som jag kan ta det lugnt ett tag och bara tänka på mig själv. Jag fick i uppgift att ringa en sjukgymnast för att få bort spänningarna jag har i nacken och ryggen. Eller i alla fall minska dom så jag inte behöver vara så stel.
Idag var det dags att göra ett besök på arbetsförmedlingen. Där sa min arbetsförmedlare inte så mycket. Vi skulle ha ny kontakt när jag kände mig bättre.
På väg hem hämtade jag upp mamma. Och innan vi åkte hem och hämtade barnen var vi över till mormor för att hämta ett lass bullar som hon bakat till mig idag. Vi blev bjudna på nybakade bullar och kaffe. Bullar så varma att dom inte gick att ta i....mums. När vi sen kom hem var det dags att hämta Jenkan och när det var gjort började hon och mamma att baka pepperkakor. Det var mycket viktigt att hon skulle göra allt själv. Vi hade färdig deg men hon mjölade lite, kavlade och upp på plåten. Senare på eftermiddagen kom pappa efter jobbet och jag bjöd på tacos. Min pappas älsklingsrätt. Eller hur pappa????
Lite bildbevis finns det så klart. Kändes skönt att hålla i kameran igen det var ett tag sen.
Idag var det dags att göra ett besök på arbetsförmedlingen. Där sa min arbetsförmedlare inte så mycket. Vi skulle ha ny kontakt när jag kände mig bättre.
På väg hem hämtade jag upp mamma. Och innan vi åkte hem och hämtade barnen var vi över till mormor för att hämta ett lass bullar som hon bakat till mig idag. Vi blev bjudna på nybakade bullar och kaffe. Bullar så varma att dom inte gick att ta i....mums. När vi sen kom hem var det dags att hämta Jenkan och när det var gjort började hon och mamma att baka pepperkakor. Det var mycket viktigt att hon skulle göra allt själv. Vi hade färdig deg men hon mjölade lite, kavlade och upp på plåten. Senare på eftermiddagen kom pappa efter jobbet och jag bjöd på tacos. Min pappas älsklingsrätt. Eller hur pappa????
Lite bildbevis finns det så klart. Kändes skönt att hålla i kameran igen det var ett tag sen.
Jag hade faktiska kameran med mig till Göteborg men när jag skulle ta fram den på hotellrummet hade den varit påslagen hela resan så det var inget batteri kvar. Naturligtvis hade jag plockat ur all onödig last som vägde bland annat laddaren. För den var ju nyladdad när vi åkte. Typiskt när allt jag ville var att spara lite vikt. Jag tog en bild med mobilkameran från vårat hotellrum med utsikt över Skandinavium.
Orkar inte
Att det ska vara så svårt att komma tillbaka...?????
Det onda sitter i fortfarande. Överallt. Tänker hela tiden. Jag gör bara det jag verkligen måste.
I fredags tog jag beslutet att åka ner till Göteborg med mina smärtor. Det var en resa som var inplanerad sedan länge och jag tänkte att det blir ju inte bättre för att jag sitter hemma och gråter. Jag gråter inte längre men allt är jobbigt. Idag försöker jag ta beslutet att ringa en läkare. Men då undrar jag om dom sjukskriver mig nu när jag är arbetssökande. Orken och energin finns inte just nu.
Det onda sitter i fortfarande. Överallt. Tänker hela tiden. Jag gör bara det jag verkligen måste.
I fredags tog jag beslutet att åka ner till Göteborg med mina smärtor. Det var en resa som var inplanerad sedan länge och jag tänkte att det blir ju inte bättre för att jag sitter hemma och gråter. Jag gråter inte längre men allt är jobbigt. Idag försöker jag ta beslutet att ringa en läkare. Men då undrar jag om dom sjukskriver mig nu när jag är arbetssökande. Orken och energin finns inte just nu.
Jag provar krockkudde
Igår när jag var på väg in till kören hände det som man absolut inte vill ska hända. Jag körde genom en korsning och möter en buss som ska svänga vänster. Han stannar inte vilket leder till att vi frontalkrockar med varandra. I bilen med mig hade jag Lisa. Vi brukar köra varannan gång och igår var det alltså min tur. I och med krocken löste båda krockkuddarna ut. Jag minns inget mer än att det börjar ryka från instrumentbrädan. I vild förskräckelse skulle jag kliva ur bilen för jag trodda att det brann. Lisa var lite mer i sina sinnesfulla bruk så hon sliter in mig i bilen igen. Jag bara ser all rök. Lisa säger att jag måste vara stilla. Det kommer en man och frågar hur det är. Jag svarar inte honom (tror jag). Helt plötsligt sticker en man in sitt huvud framför mig. Jag känner igen honom och undrar varför??? Hej! säger han jag heter Janne och är från ambulansen.....Aha där fick jag det svaret. En tv3-kändis. Allting händer runt omkring mig. Jag får inte flytta på mig förrän jag är ordentligt fastspänd i både en ryggplatta och en stödkrage för nacken. Jag hör bara massa saker som jag inte förstår. Det är massa bilar överallt. Brandbilar, ambulanser och polisbilar. Läskigt. In på akuten ambulansvägen. Aldrig gjort förr. Det kommer en massa läkare som börjar klippa i mina kläder. Det enda jag tänker på är att det var svärmors bil. Den bilden vill inte sluta vara i mitt huvud. Herregud jag kunde väl ändå ha haft min bil. Men det är ju saker man inte kan styra över. Janne påpekar i alla fall att det var tur att jag hade en rejäl bil annars skulle det ha gått mycket värre. Man flyttar ju inte bussar så lätt. Det tog tvärstopp kan man säga. Väl på akuten var det röntgen som väntade och vid sådana här skador så måste man röntgas inom en timma så det gick i alla fall skapligt fort. Det visade inget på varken Lisa eller mig så vi kunde båda åka hem med Patrik senare på kvällen. Idag har jag känt mig som om jag var överkörd av en ångvält. Ryggen värker, nacken värker, jag har så förbaskat ont i bröstet, höger höft värker, en stortå har jag ont i (tror att den bara är stukad). Jag har skrapsår i ansiktet efter glasögonen som flög av mig.
Det känns inte bra och det är sånt som bara händer andra. Men nu var olyckan framme hos mig.
Det är inga trevliga bilder så förstora dom inte om ni tycker det är otäckt. Första bilden kommer från Unt....man är ju kändis nu haha.
Det känns inte bra och det är sånt som bara händer andra. Men nu var olyckan framme hos mig.
Det är inga trevliga bilder så förstora dom inte om ni tycker det är otäckt. Första bilden kommer från Unt....man är ju kändis nu haha.
Cook-Along
Igår var det dags igen att utforska huvudstaden. Patrik hade fått erbjudande om två biljetter till Tinas Cookalong. Det var Felix Herngren som var kvällens gäst. Dom ska under en timmes direktsändning laga en trerätters middag tillsammans med familjer runt om i landet. För två veckor sedan var Martin Stenmark gäst i Tinas kök och helt ärligt hade jag hellre velat gå på det. Men innan kvällen var slut så var jag mer än nöjd med Felix som gäst i köket. Komiker som han är gick det åt många svordommar och hans kommunikation med mamman som fanns med på direktlänk från sitt kök. Hela tiden var han tuvngen att fråga mamma om det var rätt som han gjorde. Meningarna började alltid med :Mamma ska man göra så.....??? Skratten var många och sällskapet var det inget fel på. 
091111
Tre utslagna barn och en nyfriserad mamma.
Följden av en spruta
Flera orosmoment över den här sprutan har varit, ett: Kommer jag att bli sjuk om jag INTE tar den?? två: Kommer jag bli sjuk OM jag tar den?? tre: Är det FARLIGT att ta eller inte ta den?? fyra: Är det FARLIGARE för BARNEN att ta eller inte ta den??
Det känns som om jag inte kommer att få svar på något utav det här.
Men i alla fall var vi och tog den igår som sagt. På kvällen var det bara Linus som kände av den. I morse hade Jennifer 38,2 i feber så hon fick vara hemma från skolan. Och nu på eftermiddagen när det var två timmar kvar av skolan så ringde Linus och ville bli hämtad. När vi kom hem hade även han över 38 grader. Efter lite nudlar och en alvedon i magen skickade jag i säng honom. Robin och jag har klarat oss med lite ont i armen bara. Nu är det gjort vare sig vi vill eller inte hoppas vi inte tog fel beslut.
Det känns som om jag inte kommer att få svar på något utav det här.
Men i alla fall var vi och tog den igår som sagt. På kvällen var det bara Linus som kände av den. I morse hade Jennifer 38,2 i feber så hon fick vara hemma från skolan. Och nu på eftermiddagen när det var två timmar kvar av skolan så ringde Linus och ville bli hämtad. När vi kom hem hade även han över 38 grader. Efter lite nudlar och en alvedon i magen skickade jag i säng honom. Robin och jag har klarat oss med lite ont i armen bara. Nu är det gjort vare sig vi vill eller inte hoppas vi inte tog fel beslut.
Baconfebern
Jaha...då var det klart. Efter många om och men fick vi äntligen komma in och få svininfluensasprutan. Det började i morse då jag var in och skulle ta nummerlapp till hela familjen för att sen återvända på eftermiddagen och ta sprutan. Jag hann stå i ungefär en kvart då det kommer en man som pratar med alla och sa att lapparna var slut. Han rekommenderade oss att åka till ett annat ställe. Där var det inte ett kösystem med nummer och inte heller fick vi komma in på morgonen. Vi var välkomna tillbaka klockan 14. Jag pratade med en sköterska och undrade om jag skulle låta barnen gå klart i skolan till tre då dom slutar i vanliga fall. Hon svarade mig att det kommer att räcka till ALLA i eftermiddag för dom hade öppet till klockan fem. Ok tänkte jag och åkte hem utan vare sig nummerlapp eller en spruta i alla fall i min arm. Jag hämtade barnen vid två alltså en timme innan skolan slutade. Vi åkte i ilfart in till stan och möttes av en KÖ utan dess like. Men vi stod kvar för dom hade ju lovat mig i morse att det skulle räcka till alla. Tji fick jag när en läkare kommer ut och räknar folk i kön och drar en gräns ca 15 människor före mig. Jag blev tokig och började ifrågasätta hur i h...vete dom kunde göra så när dom några timmar före hade lovat att alla skulle få vaccin. Jag kände att jag inte kunde ge mig så jag stod kvar medan han pratade med alla som stod bakom mig. Just när jag var på väg att ge upp höjde han handen mot mig lite försiktigt som om jag skulle stanna kvar. Jag gjorde som han sa. Med tre frusna och trötta barn stod jag kvar till alla hade gått iväg. Läkaren lovade ingenting men skulle gå och kolla om det möjligtvis skulle räcka till oss i alla fall. Väl tillbaka fick vi beskedet att det troligtvis skulle räcka så om vi klev in i värmen och ge oss till tåls så kanske.....om vi hade tur. Det är tur att man är envis och tjurskallig ibland för det lönar sig. Den stackars läkaren blev väl rädd för mig när jag gick på som en ångvält. Jag och barnen fick i alla fall våra sprutor så nu är det bara Patrik kvar.
Det är för jävligt att det ska vara så här....tänk om det var en riktig epedemi som brutit ut hur skulle vi överleva då när dom inte ens kan ta hand om det här????
Det är för jävligt att det ska vara så här....tänk om det var en riktig epedemi som brutit ut hur skulle vi överleva då när dom inte ens kan ta hand om det här????
