VeronicaOnLine

Idag är det fredag och äntligen slut på veckan. En lite rörig sådan som jag har skrivit förrut. I onsdags sms-ade jag till min kompis Sabina om att jag ville gå ut och äta middag och bara prata skit. Det var längesen vi träffades och det kändes som att jag ville komma ut lite och bara snacka strunt. Fick ett snabbt svar tillbaka att vi kunde gå ut på fredag om jag ville. Så blev det. Vi träffades halv sex och gick på stan lite först. Hittade en tröja på KappAhl som jag tyckte var helt ok så den fick följa med hem. Vi var sugna på lite grekiskt så vi tänkte gå upp och titta om Akropolis låg kvar på Sysslomansgatan. Vi kom inte så långt för på väg dit gick vi förbi ett ställe som heter Troja. Dom har turkiskt och grekiskt på menyn. Servitrisen var lite långsam men det var jättegod mat till ett bra pris. Jag ska absolut gå dit igen. 
http://www.restaurangtroja.se/

Hade bestämt att jag skulle försöka ta mig ut i naturen och knäppa lite kort. Idag efter jobbet tog jag med mig Jenkan ut i skogen i om förhoppning att hitta lite snöiga granar att fota. Tänkte komma riktigt nära och få med isdropparna i barren det är så himla vackert. Nu är det så att jag har ett 18-135 objektiv så jag kan inte komma tillräckligt nära för att det ska synas det vackra i bilden. Var därför inne på Fotokompaniet i stan för att köpa close up som det heter nu. När jag gick på fotokursen för två år sedan fanns det något som heter mellanringar. Det är som förstoringsglas som du sätter längst fram på objektivet för att komma närmare objektet. I alla fall var dessa slut och skulle komma hem om en vecka så jag får väl vänta. 795 kronor fattigare blir jag men det kan det vara värt. Här kommer den bästa bilden från idag. Den är inte perfekt men helt ok. Fokus ligger fel och jag är inte så nära men man ser faktiskt en liten isdroppe. Hoppas på bättre resultat snart.
  

Sitter framför tv´n och inser att jag har gjort halva veckan redan. En än så länge mycket turbulent sådan. I måndags när jag kom till jobbet fick jag reda på att jag troligtvis inte har något jobb efter mars. Lilla jag fick en blackout och fattade ingenting. Jag trodde att jag satt säkert till i sommar. Visste ju att det skulle ta slut för jag går på ett vikariat och då får man räkna med det. Men redan nu sista mars??? Var tvungen att dubbelkolla igår om jag drömt men det hade jag inte.  Dålig ekonomi och dom timmarna som jag blivit lovad hade redan delats ut till kollegorna. Om jag ville kunde jag få städa två timmar om dagen. Men hallå, jag är där för att ta hand om barnen inte dra runt på en golvmopp. 
BESVIKEN............ja vad tror ni!!?
Ja ja vi får väl se när det närmar sig slutet av mars det kan kanske bli några timmar men inget som jag vågar hoppas på i dagsläget i alla fall. 
Idag kom nästa nedslag.... Grannarna uppe vid sommarstugan hade gått förbi vårat hus och upptäck att det var fullt med vatten över hela parkeringen och i diket som skiljer vårat hus och en annan granne. Patrik kastar sig i bilen och åker upp dit. När han kommer fram står det och forsar vatten ur pumpen till brunnen. Pumpen står inne i boden och där är det sjö. På utsidan är det sjö och det forsar ut vatten från två håll i väggarna på boden. Rusar in och drar ut kontakten så den slutar ta upp vatten från brunnen och upptäcker att vattenpumpen har rostat hål på undersidan. Ja ha det var det. Vi fick åka tillbaka dit ikväll för att tömma varmvattenberedaren och stänga av allt som har med vatten att göra.  Det var ju tur att den inte står inne i huset. Vågar inte tänka på hur det hade sett ut då.
Har man inte saker att göra skaffar man sig det......haha
När vi sen kommer hem igen har mormor som varit här för att följa Jenkan till gympan blivit påbackad på parkeringen. Hon hade varit ute och gått en promenad medan dom gympade och när hon kom tillbaka hade det hänt. 
Jag tror att jag stänger in mig några dagar för att vara på den säkra sidan. 

Jag vill ut i naturen och fota lite för att hinna med snön. Den håller ju på att smälta bort. Men när ska jag hinna med allt. 
     
  

---

Sitter hemma i fåtöljen efter första jobbdagen sedan vi kom hem. Kallt så in i vassen tårna är som isbitar. Eller är det bara jag som längtar tillbaka till värmen kanske.......
Vi kom hem i lördags förmiddag efter hela natten på planet och sedan var det bara att försöka hålla sig vaken för att komma in i tids-zonen här hemma. Det var inte det lättaste kan jag säga. På lördag kvällen när vi kröp i säng hade vi varit uppe i ca 32 timmar. Barnen somnade i soffan på eftermiddagen men jag tvingade mig att vara vaken så länge som möjligt. Tur att det var melodifestivalen på tv så jag kunde hålla mig sysselsatt. Söndagen gick i långsam takt. Vi sov till kl ett på eftermiddagen och sen kunde vi inte somna på kvällen i stället. Jennifer somnade tidigt men sen vaknade hon kl 11 och var hungrig och det var ju inte så konstigt för då var det ju middagstid för oss i USA. Sen kunde hon inte somna förrän vid två på natten. Första skoldagen gick bra för alla tre och det var ju skönt. 
Här kommer dom sista bilderna från flygplatsen i Orlando.


   

Idag torsdag var det sista dagen här i Florida. 
I morse när vi vaknade regnade det så det blev ingen tur till stranden som vi hade sagt igår. Efter frukosten åkte jag, Patrik och barnen till en stor souveniraffär. Jag gick nog där inne i en timme. Barnen lessnade så dom gick ut och satte sig i bilen. När jag kom ut till bilen igen hade solen kommit fram. Sen åkte vi hem och delade på oss. Pojkarna för sig och flickorna för sig. Vi flickor åkte till närmsta köpcentrum för att ta oss en sista titt. Jag fastnade vid ett stånd med hudkrämer. Naturligtvis fick hon ner mig på stolen och jag fick testa olika krämer.
Jag hade fått handkräm och en kräm till naglarna i julklapp av svärmor så jag visste att det var bra. Så jag lät henne visa mig dom olika krämerna. Jag kom därifrån med en påse efter att hon gett oss ett bra pris. Tack snälla svärmor för påsen med gottesaker ska använda dom med omsorg. 
  Efter shoppingturen var det dags att förbereda maten. Vi skulle grilla den sista kvällen här hade vi sagt. Patrik hade köpt köttbitar stora som stekpannor. Middag med grillat, klyftpotatis, bearnaisesås och majskolvar mums mums......
Sedan var det bara packning av väskorna kvar. Vi hade handlat lite mycket så vi var tvugna att låna en resväska för att inte få övervikt.
Längtar hem till mamma och pappa nu men önskar jag kunde ta med mig lite värme hem. Åka från 25 plusgrader och komma hem till 5 minusgrader låter inte kul.   

Idag har vi varit på stranden igen. Vi ville passa på för dom lovade regn i morgon får se hur det blir med det. Det är ju bara två dagar kvar av semestern sedan kommer vi hem till snö och kyla. Jag som vanligt var den jobbiga mamman med kameran och tvingade till mig några kort. Visst ser det skönt ut med kritvit sand och böljande vågor.

Idag har vi varit nere i St Augustine och tittat. Vi gick till en fästning som heter Castillo de San Marcos.Den ligger mitt i St Augusine och användes som försvarsborg mot sjörövarattacker. Den byggdes av en spanjor som ville skydda spanska fartyg på väg mot Europa. Fästningen började byggas 1672 och tog 23 år att bygga och den är den största och mest kompletta spanska fästningen i USA. I slutet av 1800-talet användes den som militärfängelse och lager. Den ligger precis vid vattnet med jättefin utsikt.

Jag vet inte hur dom gjorde men hela muren runt borgen och ytterväggarna på borgen var gjord av miljontals snäckor och en sten som heter coquinasten. Muren mot vattnet är hela 6 meter tjock.
 Det vara intressant att se även fast jag inte tycker om historia.

Ja må han leva ja må han leva ja må han leva uti hundrade år.........
Idag fyller min lillebror 33 år och jag är inte hemma och grattar dig snyft......
Men jag ska ringa i alla fall och så får du vänta dig något när vi kommer hem, kanske från USA om du är snäll vill säga.
Hoppas att du får en lugn dag och hälsa alla jag känner så ses vi snart.

Ps Jag skickade ett sms till Emil om att du ska spara ihop pengar så att ni kan följa med hit någon gång.

Idag har jag, Patrik och barnen varit på Seaworld. Vi lämnade Patriks mamma och pappa i huset. Det var jättekul att komma hit igen. Vi var här 2006 också men när det gäller delfiner kan jag se dom hur mycket som helst. Parken är uppbyggd mest runt delfiner och späckhuggare men också andra vattendjur som krokodiler, pingviner och sjökor.
Vi tog beslutet i morse att vi skulle åka hit. Vi väntar sämre väder i slutet av veckan så vi ville passa på. Väl inne i bilen väntade en 2 timmar lång resa så klockan blev 11 innan vi kom fram. Men det gjorde inget för dom har öppet till sju så vi skulle nog hinna med en del i alla fall. Inne i parken började vi så klart att titta på delfinerna och en delfinshow som började just då. Jag fick många bra bilder men kan inte lägga ut alla. Ni får se resten när vi kommer hem.
Efter det här gick vi ner under vattnet och tittade på delfinerna genom en glasruta. Det var inte lätt att fota där för solen lös så skarpt ner i vattnet så att allt småskräp gjorde att vattnet såg lite grumligt. ut Här kommer några bilder i alla fall.
Efter lite pizza och godis tog vi nya tag och gick runt lite i parken. Patrik och Linus åkte en berg och dalbana som heter Kraken. Den går hur fort som helst och högt över marken. Då stod man som orolig mamma igen och väntade att åkturen skulle vara färdig. Det gick bra och båda var nöjda.
Sen tog vi oss bort mot späckhuggaren Shamu och hans show. Späckhuggaren eller killer whale som den kallas är den största i delfinsläktet. En underbar show med mycket stänk och plask. Ett helt otroligt djur som rör sig i vattnet hur smidigt som helst. Snacka om att känna sig som en elefant om man ska jämföra. 
Sen bar det av till en JÄTTEstor lekpark för de lite mindre barnen. Jennifer var perfekt i ålder. Många karuseller och en stor klätterställning. 
Lite trötta i både fötterna och ryggen bar det av hemåt men innan det lite shopping också. Vi klev  ut genom grindarna efter sju så vi tog verkligen till vara på den här dagen. 

Idag är det begravning hemma i Sverige. I den isande vintern får familjen stå emot kyla och sorg. Här är jag i USA så långt bort man kan komma.Jag är glad att jag inte är med men ändå ledsen. Jag tycker inte om begravningar. Försöker att minnas dom bra stunderna.
Som tex för 10 år sedan då vi byggde huset och 2 år senare garaget. Den då 73-åriga farfar klättrade som en ungdom och spikade takstolar. På fötterna bar han träskor. Takpannorna flög på plats och alla stod och gapade.
Sänder en tanke hem // Veronica

PS Farfar vi åker Toyota här i USA du skulle ha blivit stolt.

Idag har Patrik och jag varit och tittat på biltävling. Det var inte vilken biltävling som helst det var Daytona 500 världens största.
Upp i ottan och sen en dryg timmes bilfärd till Daytona Beach. När vi kom fram fick vi först åka skolbuss in till området. Sedan för att komma till fan-zone fick vi åka två till bussar. Eller det är synd att kalla det bussar det var bilar med två släp bakom som det fick plats med massor av människor i.  En tur till andra läktaren och sen en ny som tog oss under racebanan och in i mitten på banan. Där fick vi gå och titta på alla bilar men bara genom en glasruta.

Efter lite frukost var det dags för shopping och spaning ner på depåområdet. Alla sprang som galningar där nere på väg på något uppdrag och massor med vagnar med däck drogs hit och dit.
När vi hade gått omkring ett tag i fan-zonen öppnade dom så att man fick gå ut på banan. Där gick vi till startlinjen och skrev våra namn. Det är inget som vem som helst kan säga att dom gjort. MÄKTIGT.......
Så äntligen efter massor av timmar var det dags för racet.  Det är inte lätt att fånga bilar som kommer i 300 knyck på bild kan jag lova. Men här kommer ett axplock.
Här är nr 88 Dale jr. Han hade hur många fans som helst och tippades som vinnare men det gick inte hela vägen för honom den här gången.

 

Idag är det Alla Hjärtans Dag och det är stort här i USA. I nästan alla affärer man kommer till är det massvis med ballonger. Kommer man till en mataffär är det dessutom massor av blombuketter i alla möjliga storlekar. Patrik tyckte det var pinsamt att jag gick och fotade bland matvarorna men jag måste ju ha bevis att visa. Jag tyckte att det var ganska kul i alla fall.

Så var det dags för en riktigt stor utflykt. Vi gick upp tidigt och tog bilen till Universal Studios.Barnen var i extas innan vi kom iväg och lessnade i bilen på väg dit. Det tar två timmar att ta sig ner till Orlando. Vi hade först tänkt sova på hotell men det är skönt att komma hem och sova i sin egen säng.

 

Så fort vi hade lämnat bilen var det full fart. Alla barnen också Jennifer ville hinna med att åka allt. Vi började med Jimmy Neutron där man sitter i en stor "kärra" som rör sig till filmen som visas framför dig. Guppigt och vingligt var det men till och med lillan skrattade. Jag trodde hon skulle bli rädd för det är ju ganska mörkt också.  Sedan var det full fart mot nästa äventyr. Vi åkte Simpson och den tyckte jag var otäck. Jag tror att jag börjar bli för gammal för sånt här.  Sen var det dags för ET Adventure. Då satt man i en grej som såg ut som cyklar och som hängde i taket . Åtta cyklar på varje tur.
På tur stod sedan MIB Alienattack. Där ska man skjuta ner monster. Gissa vem som fick högsta poäng.....jag så klart. Patrik och barnen var även på Shrek 4-D. När vi var här 2006 åkte vi också den men då fick jag och Jennifer lämna den efter några minuter men nu gick det bra.

Det är jättesvårt att förklara med ord hur allt såg ut och hur det fungerade. Vi fick inte heller fotografera.
 
När vi hade varit inne i den här parken var det dags för nästa. Island Adventure där alla farliga karuseller är.
Det viktigaste för grabbarna var Hulk rollercoaster. Hade jag fått bestämt så skulle jag kedjat fast dom på fast mark.
Jennifer var jättearg för att hon inte fick följa med.

Så var det dags för den sista åkturen. Det var en vattenbana som man blev smiskblöt i. Den fick alla åka men som fotograf måste man ju stå vid sidan om och ta bilder. Eller hur?

Nu har vi kommit hem efter en lång resa för att hämta nya bilen. Det tog hela dagen och barnen var riktigt less innan vi kom fram. Först stopp på banken för att hämta ut stålar sen en lååång resa. Nu är vi alla fall hemma och väntar på att köttet på grillen ska bli färdigt.

Idag skickade vi iväg Patrik med svärmor och svärfar för att köpa en bil. Efter mycket om och men får dom köpa bil här. Det var mycket prat igår med olika försäkringsbolag som sa att man måste ha ett Florida-körkort för att köpa bil och köra här. Fick sedan tag på rätt person som sa att man inte behöver detta. 
Vi bestämde därför på morgonen att dom skulle åka iväg och leta bil. Jag och barnen stannade hemma för att göra deras letande så smidigt som möjligt.
Efter frukosten stack jag och barnen iväg till närmaste köpcentrum och strosade. Vi hittade en stor affär med bara crocs. Tänk dig crocs i alla möjliga färger och modeller allt från fodrade, små ballerinas till högklackade. 
  
Naturligtvis när vi är i Disneys hemland måste det vara Mickeys huvud i stället för runda hål i skon.
Robin köpte ett par turkosa och Jennifer ett par rosa så klart. Robin hittade också en jättefin ryggsäck som han ska ha till skolan. Jag har inte sett det hemma i Sverige så det var extra kul tycker jag.
Efter shoppingen åkte vi hem en stund och vilade för att sedan ta bilen till McDonalds för lite lunch.

Väntar nu med spänning på att dom andra ska komma hem med bilen dom köpte. Det är en mörkröd Dodge Durango årsmodell 08. Den såg jättefin ut på bilden som dom mms-ade över till mig. Jag lägger in en bild i morgon.

Kram till alla där hemma

Efter alla alligatorer tog vi en sväng till stranden. Varm sand mellan tårna kan inte bli bättre. Vill vara här för evigt.

Hej alla där hemma. Vi mår utmärkt här i Florida. Jennifer vaknade vid sex i morse och var hur pigg som helst. Vi är fortfarande inställda på svensk tid men det hinner nog ändra sig.
Igår tog vi det lungt så idag tänkte vi att vi skulle göra någon utflykt. Vi ville ha ett kort resmål så vi valde alligatorfarmen. Den ligger i staden där vi bor och tar ca 15 minuter att åka till. Alldeles lagom tyckte vi. I bilen på väg dit visade vädret 24 grader SKÖNT. (Har hört att ni får slåss med massa minusgrader där hemma.)

Till farmen.....Jag har aldrig sett så många alligatorer på ett och samma ställe. Det var helt fantastiskt. Det var en park med 23 olika krokodilsorter allt från dom minsta från Kina till dom största från Australien. Vi såg också två albinoalligatorer. Dom var häftiga. Den ena tyckte dock inte om min blixt från kameran. Han öppnade käften och snäste åt mig. Ni ska veta att jag fick bråttom därifrån.

Sedan gick vi över en jääättelååång brygga som dom hade byggt över ett vattenhål. Där fanns det automater med mat som man kunde köpa och mata alligatorerna. Barnen ville naturligtvis göra det och det var ju också en upplevelse. Ju mer mat vi kastade i desto mer besök fick vi. 

Och det var bara i vattnet vid oss. Tittade man omkring så var det krockisar överallt jag tror det måste ha varit närmare 150 st. 
Det fanns också sköldpaddor och fåglar där. Men det var inte så intressant. 

Sitter för första gången och skriver i USA. Nu har vi äntligen kommit fram till huset.
Det började inte så bra på Arlanda i lördags morse. Planet som vi skulle åka med 12:25 hade gått sönder och delarna som skulle laga planet kom från London. Vilket innebar att vi fick en ny starttid som var kl 18:00. Men där tar det inte slut.....
Det tog en väldig tid att laga planet så vi lyfte inte förrän kl halv åtta.
Att sitta på Arlanda med tre barn är inte det roligaste vill jag lova. Det är tur att det finns datorer och internet lite överallt.

Förlåt mamma att jag inte sa något om det trasiga planet men om jag hade gjort det hade du blivit galen av oro. Kram

Vi kom i alla fall iväg även om det blev mycket sent. När vi steg ombord hade vi nio timmar och 25 minuter att se fram emot haha. Våra kroppar var ju inställda på svensk tid och räknar man så var vi framme i Atlanta "våran tid" kl 12 på natten. Vi hade då missat anslutningsplanet med massor av timmar.  Flygbolaget fick därför ordna så vi kom till ett hotell och sov där. Väl framme och isäng var klockan halv två¨så vi fick ca 3,5 timmars sömn sedan var det dags att stiga upp för det nya planet som skulle ta oss till Orlando.
 


Efter 1,5 timme landade vi, hämtade väskorna och gick för att ta hyrbilen. Ytterligare ca två timmar i bil innan vi äntligen kom fram.

 
Vi har nu fått i oss lite mat och försöket att hålla oss vakna så vi kommer in i tidsrytmen här.
Fortsättning följer.........

Sitter och tittar på Made In Sweden eller tittar och tittar jag slumrar mest hela tiden. Jag är såååå trött för igår var jag tvungen att ta vår son in till barnakuten. På idrotten igår fick han en boll på lillfingret så illa att jag trodde att han brutit fingret. Efter många timmar skickade läkaren oss till röntgen där fick vi sitta och vänta ytterligare eftersom det kom in en stor olycka som gick före oss. Efter några bilder var vi tillbaka på akuten där läkaren inte kunde se om det var en spricka eller inte. Fick därför i uppgift att ringa om en ny tid till röntgen på fredag för att se bättre om fingret är skadat. 
 Vill inte ha ett gipsat barn en gång till i USA. När vi var över till Florida sommaren 2006 hade Jenkan gips på en arm efter hopp på studsmattta. 
Ja ja vi får se vad läkaren säger på fredag.....
PS Börjar förresten få grymt med resfeber, bara tre dagar kvar.


 

Har just tittat färdigt på reprisen från gårdages Körslaget. (Vi var på 40-årsfest igår) Det blev ju rätt kör som vann tycker jag. Go Hanna go Hanna. Min favorit hela säsongen har ju varit Magnus men när han åkte ut förra veckan och fick stå ut med en tredjeplats var det Hanna som jag tyckte skulle vinna och det gjorde hon.